Skapa nytt inlägg

Pratbubblor. Bloggar, krönikor, kommentarer. Fyller luften som ballonger. Blir du aldrig trött på dina egna ord? Jo.

Femtonåriga tjejer går på fest i underkläderna i hopp om att få finnas till. På min nollningen klädde de av sig i trosorna på Drottninggatan och tiggde kroppsautografer av främlingar för att få poäng.

Jag drog åt skärpet ett extra hål och var tyst resten av dagen. Anlade den där sammanbitna minen som fått fröknarna i grundskolan att ta mig åt sidan efter lektionen och konfrontera mig om min attityd. För att jag inte ständigt log, som normala flickor förväntas göra. Medan killarna rumsterade ostört, tafsade och slogs.

Ska jag le mot dig kärring så du slipper bli nervös? Ska jag klä av mig naken på gatan för att inte ställa till problem?

Letar i blickarna hos August-kandidaterna efter något slags gemensam nämnare. Letar efter motsatsen till Se mig. Letar efter Jag ser. Finns den där? Är det inbillning?

Blir jag aldrig trött på mitt eget babbel? Jo.

Kanske borde jag också hålla mina tankar för mig själv?