När nobels litteraturpristagare avslöjades idag stod jag i en källare och sjöng ooo och aaa.
Det var sista repet innan Jonna Lees spelning på Debaser Medis. Sista chansen att jämna ut och släta till alla musikaliska gröppler som doakören stått för. För i morgon smäller det. Och iförda små svarta klänningar med lampskärmsfransar ska i sinom tid även the Ooos and Aaas ta plats på scen.
När jag sedan väl kom upp ur studion igen rullade dagen stadigt vidare. Jag stod på jobbet, utan medial uppkoppling, och fördrev tiden med att skriva inköpslistor till lördagens IKEA-utflykt. Sedan fraktade jag hem den enda av mina ägodelar som inte fick plats i flyttbilen senast - min cykel - genom att trampa den till Bromma för egen pedal.
Efter en fluffig middagsomellette är nu klockan redan kväll, litteraturprisdagen 2008, och jag tänker att om jag ändå inte tog del av hela spektaklet i direktsändning kan jag lika gärna kan vänta till morgontidningen kommer innan jag närmare försöker sätta mig in i vem den där Jean-Marie Gustave Le Clézio är.
Nu ska jag istället sträcka ut på soffan med Tintin: Den kompletta guiden. Ett fullgott alternativ i televisionens hittillsvida frånvaro. Kanske ska jag även brygga mig en ångande kopp te.
torsdag 9 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Såg 10 min av intellektuell dumdryg och lite intressant samtal om Le Clezio på tv igår. Gillar honom! Och tycker det är komiskt på ett elakt sätt att se Horace och Guiollou ha olika åsikt, och H trycka ner den mer ovana kulturdebattjejen i skorna så fort hon knystade. :-)
Skicka en kommentar