Och borta på Cora finns nu min recension av Svinalängorna.
Trevlig läsning!
fredag 10 december 2010
100 svenska böcker
Den där listan över de 100 böcker som britterna röstade fram som sina favoriter i samband med världsboksdagen 2007 (den som jag pressade in här på bloggen i går) kom mig att tänka på de 100 svenska titlar som svenska folket röstade fram som förra århundradets bästa böcker, i SVT:s Röda rummet 1998.
Det trycktes upp ett vykort efteråt med hela listan på och det kortet har jag på något sätt lyckats spara i min bokhylla i 12 år. Tanken var att jag skulle stryka under titlarna efter hand som jag läste dem, och till slut skulle jag ha strukit under alla.
Nu är jag inte längre så säker på att den dagen någonsin kommer gry. Livet är för kort för att läsa böcker som inte intresserar en, bara för att de står någonstans på en lista. Men vem vet. 41 titlar kan jag i alla fall skryta med hittills (plus några osäkra). Och som tips på spännande läsning fungerar ju listan fortfarande prima.
Klicka på bilden för att läsa
Det trycktes upp ett vykort efteråt med hela listan på och det kortet har jag på något sätt lyckats spara i min bokhylla i 12 år. Tanken var att jag skulle stryka under titlarna efter hand som jag läste dem, och till slut skulle jag ha strukit under alla.
Nu är jag inte längre så säker på att den dagen någonsin kommer gry. Livet är för kort för att läsa böcker som inte intresserar en, bara för att de står någonstans på en lista. Men vem vet. 41 titlar kan jag i alla fall skryta med hittills (plus några osäkra). Och som tips på spännande läsning fungerar ju listan fortfarande prima.
Klicka på bilden för att läsaFläng, sen häng
Och i dag far jag härs och tvärs genom Stor-Stockholm, mellan tre olika utställningslokaler, för att hämta och lämna tavlor.
Först till Kontoret i Solna Centrum där jag plockar ner kostymnissen som tidigare hängt i receptionen. Sen till Svalner vid Norrmalmstorg där jag norpar en duk ur samlingsrummet och istället krokar upp en annan. Sen slutligen till Grand där jag ställer allt på lut över natten.
Dessutom måste jag ju köpa glögg och kakor till er som tänkt komma förbi vernissagen i morgon. För att lägga era klara pannor i veck och begrunda. Eller ännu hellre: bara säga hej!
Välkomna i vilket fall!
Först till Kontoret i Solna Centrum där jag plockar ner kostymnissen som tidigare hängt i receptionen. Sen till Svalner vid Norrmalmstorg där jag norpar en duk ur samlingsrummet och istället krokar upp en annan. Sen slutligen till Grand där jag ställer allt på lut över natten.
Dessutom måste jag ju köpa glögg och kakor till er som tänkt komma förbi vernissagen i morgon. För att lägga era klara pannor i veck och begrunda. Eller ännu hellre: bara säga hej!
Välkomna i vilket fall!
torsdag 9 december 2010
Räknas det om man bara köpt boken?
Hittade den här listan på Daniel Åbergs blogg. Den ska ursprungligen ha sammanställts av brittiska The Guardien.
Pysslet är att markera hur många av de 100 böckerna på listan som man själv har läst. Har man tagit sig igenom hela fetar man titeln (medelbritten gör tydligen detta med sex stycken). Har man bara läst delar kursiverar man. Har man sett filmen istället stryker man under.
Jag har inte mer att göra på jobbet än att jag välkomnar dylikt tidsfördriv.
Så här ser min lista ut:
1 Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling (vissa filmer, räknas det?)
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6 The Bible
7
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens
11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller (just köpt, ska snart läsa)
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier
16 The Hobbit – JRR Tolkien
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the
19 The Time Traveler’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck
29
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis
34 Emma -Jane Austen
35 Persuasion – Jane Austen
36 The Lion, The Witch and the Wardrobe – CS Lewis
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres (?)
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – A.A. Milne
41 Animal Farm – George Orwell
42 The Da Vinci Code – Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding
50 Atonement – Ian McEwan
51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
58 Brave
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville
71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The
74 Notes From A
75 Ulysses – James Joyce
76 The Inferno – Dante
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple –
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
87
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98 Hamlet – William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
100 Les Miserables – Victor Hugo (?)
Allt som allt 60 titlar, varav 36 är lästa, 9 delvis lästa och 15 sedda på film. Rätt stabilt, tycker jag.
Utöver det finns 3 titlar som är jag osäker på; kanske har de passerat revy på teve eller under litteraturvetenskapen, men jag kan inte ta gift på att jag läst eller sett dem, så därför räknas de inte.
Om ni har lika tråkigt som jag, berätta gärna hur era listor ser ut!
onsdag 8 december 2010
Skärselden tur och retur
Vid sidan av allt annat har jag de senaste dagarna försökt finna en stil och en teknik för att löpande kunna illustrera ett, än så länge hemligt, projekt.
Om det ska fungera kan ingen bild ta längre tid än högst en dag att färdigställa. Inte för att det behövs en ny bild varje dag, utan för att det alltid finns tusen (eller åtminstone... fem eller sex) andra saker som också måste göras.
Jag försökte först med akvarell. Efter ett första misslyckat utkast övergav jag emellretid de tidskrävande vattenfärgerna för blyerts. Grafenet är ju högaktuellt. Dessutom har jag alltid känt mig hemma med en blyertspenna i hand.
Fyra dyra timmar senare insåg jag att även detta försök var en fullkomlig flopp. Men för att inse det var jag först tvungen att göra en vända genom skärselden.
Det vill säga: Till den plats i den kreativa processen där man plötsligt, och med stor desperation som följd, övertygas om sin egen uselhet och undrar hur man alls ska stå ut med det. Man sliter sitt hår. Man skakar.
För egen del varar de här små turerna till helvetets kranskommuner lyckligtvis aldrig längre än en kvart eller så. Och när jag väl accepterat det som min intuition försöker säga till det betydligt mer trögfattade intellektet, och jag kommit ut på andra sidan så har jag också, i ett enda hypereffektivt svep, omvärderat allt jag tidigare tagit för sanning, halshuggit ett tiotal älsklingar utan tillstymmelse till sentimentalitet och i gengäld anammat ett flertal nya, stundtals briljanta idéer.
Till kontrast mot i går var i dag exempelvis en dag för briljans.
Kanske får ni möjlighet att se den slutliga bilden inom kort. Just nu får ni emellertid nöja er med en version av det förkastade grafenet. På sitt sätt illustrerar det ju kreativiteten och dess motsats. Så blev det kanske någon nytta med det ändå.
Om det ska fungera kan ingen bild ta längre tid än högst en dag att färdigställa. Inte för att det behövs en ny bild varje dag, utan för att det alltid finns tusen (eller åtminstone... fem eller sex) andra saker som också måste göras.
Jag försökte först med akvarell. Efter ett första misslyckat utkast övergav jag emellretid de tidskrävande vattenfärgerna för blyerts. Grafenet är ju högaktuellt. Dessutom har jag alltid känt mig hemma med en blyertspenna i hand.
Fyra dyra timmar senare insåg jag att även detta försök var en fullkomlig flopp. Men för att inse det var jag först tvungen att göra en vända genom skärselden.
Det vill säga: Till den plats i den kreativa processen där man plötsligt, och med stor desperation som följd, övertygas om sin egen uselhet och undrar hur man alls ska stå ut med det. Man sliter sitt hår. Man skakar.
För egen del varar de här små turerna till helvetets kranskommuner lyckligtvis aldrig längre än en kvart eller så. Och när jag väl accepterat det som min intuition försöker säga till det betydligt mer trögfattade intellektet, och jag kommit ut på andra sidan så har jag också, i ett enda hypereffektivt svep, omvärderat allt jag tidigare tagit för sanning, halshuggit ett tiotal älsklingar utan tillstymmelse till sentimentalitet och i gengäld anammat ett flertal nya, stundtals briljanta idéer.
Till kontrast mot i går var i dag exempelvis en dag för briljans.
Kanske får ni möjlighet att se den slutliga bilden inom kort. Just nu får ni emellertid nöja er med en version av det förkastade grafenet. På sitt sätt illustrerar det ju kreativiteten och dess motsats. Så blev det kanske någon nytta med det ändå.
måndag 6 december 2010
Brytpunkten
Försöker samla tankarna kring något vettigt att skriva om här.
Kanske något snärtigt om I'm Still Here. Ett inlägg som kunnat få rubriken "Skämskuddens njutning", "Socialt självmord - ett experiment" eller (med hänsyftning till filmen har premiär i Sverige först sedan det redan bekräftats att Jaquin Phoenix pinsamma förfall bara var en stor elaborerad bluff, vilket också gör dokumentären bitvis ointressant, bitvis intressant på ett helt annat sätt): "Taget ur sitt sammanhang".
Eller om att jag vann ett vad och nu gett mig i kast med att läsa det som visade sig vara vinsten: Stolthet och fördom och zombier. Mötet med en ny genre.
Eller så kunde jag kalkera någon av alla de där listorna jag skriver över saker som jag måste, borde och vill: research jag planerar, möten inför spännande projekt, jakten på en antik gammal skrivmaskin, briljanta idéer till nya målningar. Allt för att ni ska förstå hur otroligt upptagen och viktig jag i själva verket är.
En påminnelse om utställningen på lördag.
Eller något puttrigt om julen, alla duktiga inköp och cholkadkolakok.
Istället återkommer tankarna ideligen till det som eventuellt är resultatet av alla dessa osorterade tankar och planer, något som jag väl egentligen borde låta bli att skriva om alls.
Det som jag tror måste ha varit min första regelrätta lilla panikångestepisod.
Jag stod på jobbet när allt plötsligt krampade samman och min första tanke var att "Oj, nu får jag visst en hjärtattack", följt av "Eller så tror jag bara det eftersom jag har panikångest, och i så fall är det ingen fara". Och eftersom jag inte riktigt hade tid att dö just då förlitade jag mig på det senare, fortsatte med mina sysslor och ett par minuter senare var allt också som vanligt igen.
Nästa vecka tror jag att jag kanske kan vara helt ledig ett par dagar, till och med utan att behöva bli matförgiftad först.
Kanske något snärtigt om I'm Still Here. Ett inlägg som kunnat få rubriken "Skämskuddens njutning", "Socialt självmord - ett experiment" eller (med hänsyftning till filmen har premiär i Sverige först sedan det redan bekräftats att Jaquin Phoenix pinsamma förfall bara var en stor elaborerad bluff, vilket också gör dokumentären bitvis ointressant, bitvis intressant på ett helt annat sätt): "Taget ur sitt sammanhang".
Eller om att jag vann ett vad och nu gett mig i kast med att läsa det som visade sig vara vinsten: Stolthet och fördom och zombier. Mötet med en ny genre.
Eller så kunde jag kalkera någon av alla de där listorna jag skriver över saker som jag måste, borde och vill: research jag planerar, möten inför spännande projekt, jakten på en antik gammal skrivmaskin, briljanta idéer till nya målningar. Allt för att ni ska förstå hur otroligt upptagen och viktig jag i själva verket är.
En påminnelse om utställningen på lördag.
Eller något puttrigt om julen, alla duktiga inköp och cholkadkolakok.
Istället återkommer tankarna ideligen till det som eventuellt är resultatet av alla dessa osorterade tankar och planer, något som jag väl egentligen borde låta bli att skriva om alls.
Det som jag tror måste ha varit min första regelrätta lilla panikångestepisod.
Jag stod på jobbet när allt plötsligt krampade samman och min första tanke var att "Oj, nu får jag visst en hjärtattack", följt av "Eller så tror jag bara det eftersom jag har panikångest, och i så fall är det ingen fara". Och eftersom jag inte riktigt hade tid att dö just då förlitade jag mig på det senare, fortsatte med mina sysslor och ett par minuter senare var allt också som vanligt igen.
Nästa vecka tror jag att jag kanske kan vara helt ledig ett par dagar, till och med utan att behöva bli matförgiftad först.
fredag 3 december 2010
Surtantspudel
Har ägnat de senaste dagarna åt att läsa Svinalängorna på nytt inför premiären nästa fredag (och pressvisningen i går). Jag ska väl recensera den för Cora.
Jag minns att jag var lite frän i tonen efter förra gången. Jag sade mig vara trött på historier om "fyllefarsor och gråtmorsor". Jag var nog lite irriterad på alla författare som gräver där de står. Tyckte nog att det var ett för enkelt knep, något jag för min del inte velat ägna mig åt, och som andra därför inte heller borde få röna framgångar av. Samtidigt som jag nog var lite frustrerad över att ännu inte ha hittat ett lika väl fungerande knep att bruka i stället. Och bli berömd.
När jag läser boken en andra gång, och jag redan gett utlopp för alla invändningar (sinnet öppet och ventilerat) så är jag betydligt mer mottaglig.
Det är en ruskigt välskriven bok. Barnets begränsade men mycket plastiska logik skildrad helt på pricken. Hur vi alla försöker sortera vår värld. Mycket skickligt.
Sagt mest så ingen går och tänker Snörpen surtant! om mig.
Rätt ska vara rätt.
Jag minns att jag var lite frän i tonen efter förra gången. Jag sade mig vara trött på historier om "fyllefarsor och gråtmorsor". Jag var nog lite irriterad på alla författare som gräver där de står. Tyckte nog att det var ett för enkelt knep, något jag för min del inte velat ägna mig åt, och som andra därför inte heller borde få röna framgångar av. Samtidigt som jag nog var lite frustrerad över att ännu inte ha hittat ett lika väl fungerande knep att bruka i stället. Och bli berömd.
När jag läser boken en andra gång, och jag redan gett utlopp för alla invändningar (sinnet öppet och ventilerat) så är jag betydligt mer mottaglig.
Det är en ruskigt välskriven bok. Barnets begränsade men mycket plastiska logik skildrad helt på pricken. Hur vi alla försöker sortera vår värld. Mycket skickligt.
Sagt mest så ingen går och tänker Snörpen surtant! om mig.
Rätt ska vara rätt.
torsdag 2 december 2010
Lilla baren, i kväll på Riche
Och jag hänger mina musikaliska kollegor i hasorna vart än de drar sta. Som en söt och glad liten gris.
I kväll spelas det gitarr (eller var det bas?) på Riche med Pete Molinari.
Jag ska ha min nya tröja med lustiga mustascher på.
I kväll spelas det gitarr (eller var det bas?) på Riche med Pete Molinari.
Jag ska ha min nya tröja med lustiga mustascher på.
tisdag 30 november 2010
Ny utställning på Grand
Från och med lördagen den 11 december hänger jag återigen upp några målningar på biografen Grand i Stockholm. Det blir de två från Paris och några av de nya.
Får jag feeling kanske jag bjuder på lite glögg innan biografen öppnar, någon gång vid klockan 13.00. Då är man välkommen!
Annars kan man ju alltid komma förbi senare också. Och se en film när man ändå är där.
***
Utställningen på kontoret Svalner vid Norrmalmstorg fortsätter parallellt. Jag var dit häromdagen och kikade. Där var ett betydligt mer sparsmakat urval än på Nybrovikens kontor, med färre konstnärer och högre kvalitet, så jag kände mig stolt (och en smula ovärdig - för sån är jag).
Får jag feeling kanske jag bjuder på lite glögg innan biografen öppnar, någon gång vid klockan 13.00. Då är man välkommen!
Annars kan man ju alltid komma förbi senare också. Och se en film när man ändå är där.
***
Utställningen på kontoret Svalner vid Norrmalmstorg fortsätter parallellt. Jag var dit häromdagen och kikade. Där var ett betydligt mer sparsmakat urval än på Nybrovikens kontor, med färre konstnärer och högre kvalitet, så jag kände mig stolt (och en smula ovärdig - för sån är jag).
måndag 29 november 2010
Festivaldag #12
Sista dagen slog maskinisternas huvuden ut. Alla sysslor tog tre gånger längre tid än vanligt och en loj trötthet överföll oss så att vi i stället för att fara upp och ner för trapporna som pigga arbetsmyror ägnade mesta tiden åt att sitta lealöst hopsjunkna i varsin fåtölj och prata om kärlek.
Några bilder tog jag inte heller. Bara denna, av en kollegas nybakade pepparkukskakor. Nej, nivån var väl inte den högsta på vare sig arbetsmoral eller anständigheten.
Pepparkukskakor
Och i dag har jag vinterkräken. Bara så ni vet.
Några bilder tog jag inte heller. Bara denna, av en kollegas nybakade pepparkukskakor. Nej, nivån var väl inte den högsta på vare sig arbetsmoral eller anständigheten.
Pepparkukskakorsöndag 28 november 2010
Festivaldag #11
En halv minut tidigare fanns där tre körsbärslikörer i asken. Någon måste ju offra sig på de sista.
I fjol röstades körsbärslikörspralinen ändå fram som askens favorit av svenska folket. En kollega menar att det måste vara samma människor som lyssnar på dansband som gillar körsbärslikörpraliner. De är många hundra tusen men man träffar dem aldrig.
Jultradition
Trappan mot 2:ans maskinrum,
i vinterskrud
I fjol röstades körsbärslikörspralinen ändå fram som askens favorit av svenska folket. En kollega menar att det måste vara samma människor som lyssnar på dansband som gillar körsbärslikörpraliner. De är många hundra tusen men man träffar dem aldrig.
Jultradition
Trappan mot 2:ans maskinrum, i vinterskrud
fredag 26 november 2010
Kindertotenlieder
"Sånger om döda barn".
Så översätts titeln till Mahlers sångcykel i "Skönlitterärt", den andra novellen i Alice Munros För mycket lycka.
Barnadödssånger.
Eller med en liten konnotativ glidning: Sånger om barn och död.
En möjlig titeln även på Munros bok.
För om berättelserna i Kärlek, vänskap, hat rörde sig kring det nyckfulla och slumpmässiga i mänskliga relationer, och Nära hem närmade sig, just, hemmet, så är barnen och döden det som knyter ihop novellerna i För mycket lycka.
Det kunde ha blivit bli lättköpt, effektsökande, men är i själva verket motsatsen. För Munros barn är aldrig offer inför döden. Döden är lika mycket ett medel i sig som en tragisk oundviklighet. Det finns också olika slags död. Konkret eller symbolisk. Man kan döda eller dö. För människan är ofta grym och även barn är människor. Men man kan också bara dra sig undan, eller utan egen förskyllan försvinna ur människors medvetande, och bli som död.
Munro varierar temat utan att någonsin bli banal och det är med lättnad och glädje jag ser henne resa sig ur den skepsis vari jag nedsänkte henne efter den betydligt mindre engagerande Nära hem. Denna gång är hon åter lysande.
Jag kan heller inte än bittert applådera hur hon (inte olikt Combüchen i Spill) lyfter fram kvinnors medskyldighet till sin egen strukturella underordning, hur kvinnor själva ofta motarbetar en möjlig jämställdhet med gliringar, fördömanden och hänvisningar till bibeln eller vad som allmänt passar sig.
Ingen tröst i systerskapet här inte.
Man sann litteratur är alltid obeveklig. Och verkliga damböcker aldrig något teparty.
Så översätts titeln till Mahlers sångcykel i "Skönlitterärt", den andra novellen i Alice Munros För mycket lycka.
Barnadödssånger.
Eller med en liten konnotativ glidning: Sånger om barn och död.
En möjlig titeln även på Munros bok.
För om berättelserna i Kärlek, vänskap, hat rörde sig kring det nyckfulla och slumpmässiga i mänskliga relationer, och Nära hem närmade sig, just, hemmet, så är barnen och döden det som knyter ihop novellerna i För mycket lycka.Det kunde ha blivit bli lättköpt, effektsökande, men är i själva verket motsatsen. För Munros barn är aldrig offer inför döden. Döden är lika mycket ett medel i sig som en tragisk oundviklighet. Det finns också olika slags död. Konkret eller symbolisk. Man kan döda eller dö. För människan är ofta grym och även barn är människor. Men man kan också bara dra sig undan, eller utan egen förskyllan försvinna ur människors medvetande, och bli som död.
Munro varierar temat utan att någonsin bli banal och det är med lättnad och glädje jag ser henne resa sig ur den skepsis vari jag nedsänkte henne efter den betydligt mindre engagerande Nära hem. Denna gång är hon åter lysande.
Jag kan heller inte än bittert applådera hur hon (inte olikt Combüchen i Spill) lyfter fram kvinnors medskyldighet till sin egen strukturella underordning, hur kvinnor själva ofta motarbetar en möjlig jämställdhet med gliringar, fördömanden och hänvisningar till bibeln eller vad som allmänt passar sig.
Ingen tröst i systerskapet här inte.
Man sann litteratur är alltid obeveklig. Och verkliga damböcker aldrig något teparty.
Festivaldag #9
Festivalen lider mot sin sista helg och röken skingras i maskinrummen.
Det liknar känslan efter en våldsam strid, en ödesmättad sammandrabbning som på alla trodde skulle leda till sällan skådat blodvite och oerhörda dödssiffror, men som när det kom till kritan bara innebar att väldigt många människor i full krigsmundering sprang fram och tillbaka på ett fällt och skramlade i tolv dagar.
När nu floden av filmförsändelser så smått ebbar ut inser vi alla att vi överlevt, så vi loggar ut och dricker vin istället.
Det liknar känslan efter en våldsam strid, en ödesmättad sammandrabbning som på alla trodde skulle leda till sällan skådat blodvite och oerhörda dödssiffror, men som när det kom till kritan bara innebar att väldigt många människor i full krigsmundering sprang fram och tillbaka på ett fällt och skramlade i tolv dagar.
När nu floden av filmförsändelser så smått ebbar ut inser vi alla att vi överlevt, så vi loggar ut och dricker vin istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
