Ich bin nur ein Brick

Mauerpark

På ett kick tillbaka. Tre dagar och skuggan av en hälseneinflammation senare. Det har gått lika snabbt som när Neo i Matrix fick en ubs-sladd instucken i nacken och på tre sekunder insåg sig behärska Kung Fu. Min hjärna har laddats med Berlin.

Intryck:

Hur hårfin gränsen mellan "sanktionerad" fasadkonst och graffiti kan vara. Hur det som i Stockholm anses för skadegörelse här är en odiskutabel och fullt naturlig del av stadsbilden. För vad vore väl Berlin utan spraymålningarna, såväl de anlagda som de ogräsväxande?

Hur varm de alternativa kvarteren i en stad kan bli när befolkningen inte super sig redlösa.

Hur tryggt och ledigt de okopplade hundarna rör sig längs trottoarerna. Hur även hundarna i Berlin känns som frisinnade och ansvarstagande individer.

Hur cykelvänlig staden är.

Hur härligt sydländskt det alltid känns att vakna i ett hus utan centralvärme, huttrande gå ut i trapphuset och höra fågelsången kvittra genom draghålen i fönster och väggar.

Hur okomplicerad lycka kan vara.