Läser (medan författaren jagas av skurkar och sedemera bjuds in av Akademien): Gomorra av Roberto Saviano.
Hittar så klart: En kommentar till det hela av den svenska neapelskildraren Maja Lundgren.
Håller med Horace: Om att det reella hoten mot Roberto Saviano inte blir mindre bara för att en litterär akademi går ut och fördömer dem, och att det hur som helst inte går att argumentera verbalt med blodtörstiga banditer som själva argumenterar med AK 47:or.
Och påminns (i ett stickspår): Om en föreläsning på journalisthögskolan där en av lärarna (bortglömt vem) påpekade att en ståndpunkt (politisk eller moralisk) är intetsägande om dess motsats är nonsens - exempelvis: "Vi ska ta hand om våra gamla" eller "Det är dumt att mordhota en författare".
Men antar samtidigt: Att det för den mordhotade, till synes alltmer uppgivne, författaren själv måste göra en enorm skillnad att, efter att ha satt sitt liv på spel, åtminstone veta att han har de rättrådigas stöd, hur tandlöst det än må vara.
Går: Från det ena till det andra.
Och sörjer i det lilla: Att de flesta löven redan fallit.
Äter: Hembakade lantbröd med ost och smör.
Suger på: Min brända fingertopp.
Beställer: Visitkort.
Längtar (ofta desperat) efter: En större makt över tiden.
Andas in: Oleum Basileum, enligt etiketten "traditionellt använt för lindring vid förkylningssymptom som täppt näsa och hosta", och med deklarationen: Pepparmyntsolja, Vintergrönolja, Eukalyptusolja, Enbärsolja, Kajeputolja, Kryddnejlikeolja.
Känner mig: Kanske lite bättre efteråt.
lördag 25 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
4 kommentarer:
Hej Marit,
Det är inte riktigt så enkelt. Camorran är inte vilket rövarband som helst: de är också affärsmän. Saviano bör lämna Neapel, men i det här läget är det ändå rätt osannolikt att någon av höjdarna skulle beordra ett mord. De skulle inte ha något att vinna på det. Och där spelar den internationella uppmärksamheten stor roll. Om de ändå skulle röja honom ur vägen vore det av ren hämnd, på grund av sårad fåfänga, men då skulle kampen mot camorran intensifieras. Smart vore det inte. Däremot kan det mycket väl finnas andra skurkar, mer eller mindre kopplade till klanerna, påtända och förbannade, som hatar Saviano.
Nu handlar det inte bara om Saviano, och vad detta förhoppningsvis kommer att leda till är att camorran drivs bort från näringslivet, och att mer eller mindre korrupta politiker tvingas ta itu med problemen. Jag har föreslagit bojkott av italienska varor, eftersom många av producenterna faktiskt mördar konkurrenter.
Det var ett gott tecken på snille och smak att Akademien valde att bjuda in Saviano. Det krävs många internationella påtryckningar om det kanske ska gå att stärka staten i förhållande till maffian.
ciao
Ja, det är alltså Maja.
Hej igen Maja!
Du menar att ett uttryckligt stöd ändå gör det svårare för banditerna att genomdriva sin hämnd. Och att om omvärlden (genom i sig lama gester som fördömanden) får upp ögonen för gangstrarnas förehavanden så skulle de få svårare att bedriva sin verksamhet. Ja, det är en god poäng!
Men jag tycker ändå att Horace slår huvudet på en annan spik när han inte vill befatta sig med tomma gester. Det är en lätt sak att bara gå runt och tycka att saker är fel.
Det går gärna mode även i indignation - vid ett visst tillfälle fördömer alla plötsligt samma sak, för att det är det man förväntas göra. En vecka senare är sakfrågan glömd för en annan och inget har egentligen blivit annorlunda.
Då anser jag att akademien nu faktiskt försöker göra något mer konkret (så konkret en liknande organisation nu kan göra) genom att bjuda in Saviano. Det är åtminstone en handling, inte bara en åsikt.
Men jag tar gärna till mig dina synpunkter. Det är alltid roligt när du ramlar in här på bloggen.
Ja och på den här punkten är vi helt överrens. Det går mode i indignationen - och det är mycket bättre att bjuda in Saviano än att skriva upprop och fördömanden. Handlingar är långsiktiga.
Skicka en kommentar