Årets jullektyr, i dötiderna mellan måltiderna: Albert Camus Främlingen.
Den närvarande men känslomässigt avskurne hemvändaren.
En helt spegelvänd version av mig.
(Mamma gör allt så fint att man vill gråta. Av oklara anledningar.)
Kanske är jag färdig med jular för ett tag.
lördag 25 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar