Biografi (40) - Det undermedvetna

Hjärnan är en lustig plats.

Efter tillräckligt mycket jobb i kombination med lite vin kan den få svårt att sära på vad som är dröm och vad som är annat.

Hela nätterna drömmer jag att jag är på jobbet. Eller (som i natt) drömmer jag att jag är vaken. Eller drömmer att jag vaknar och tittade på klockan som helt okronologiskt visar olika tider varje gång. Eller drömmer att jag vaknar och berättar för en av mina kollegor att jag drömt att jag vaknat och berättat för vederbörande vad jag drömt.

Och nu när jag faktiskt (tror jag) är vaken tolkar jag även verkligheten symboliskt. Som gårdagens översvämning på biograf Victoria. Då alltså vattnet (det undermedvetna) framåt åtta-tiden på kvällen började bubbla tillbaka upp ur golvbrunnarna på damtoaletten (i biografen/huset = drömmarens jag).

En inledningsvis mycket overklig syn, för det första.

Vi spärrade av toaletten för att inte förvärra tillståndet men vattnet fortsatte att stiga och snart rann det även upp ur brunnen inne på herrtoaletten, över trösklarna, ut över den nya röda heltäckningsmattan vid 5:ans salong, och sedan (likt blodet i en skräckfilm) ut från socklarna inne i själva salongen, som därmed utrymdes.

Under en kort, förvirrad stund stred vi alla mot vattnet med kvastar och andra tillhyggen, staplade lagervaror på hög och räddade för stunden vad som räddas kunde. Gav sen upp i väntan på fastighetsskötaren och stod mest i en liten klunga och tittade på det som vid det här laget mer liknade en stilla liten trädgårdsdamm med kartongfiskar i, än en nyrenoverad biograffoajé.

I verkligheten.

Och på det symboliska planet ett tydligt tecken på att det börjar bli lite mycket nu och att tröttheten gärna förvandlar sin bärare till någonting oförutsägbart.

***

Dagen innan, på alla hjärtans dag, kunde vi på Grand (till lycklig kontrast mot tragiken ovan) återbörda en dyrbar bröllopsring - i tungt guld, strösslad med stenar - till ett skånskt par som firade sitt 25:e år tillsammans. Till tack fick vi en stanniolinslagen förpackning med rätt goda NK-praliner i en hjärtformad chokladform, som vi satte i oss. Men vad det ska tänkas symbolisera kan jag inte komma på. Även om jag försöker. Det kanske bara är tänkt som en rolig historia.