Och i natt...

...(till skillnad från i går) drömde jag verkliga drömmar om hus och översvämningar.

En våg drog plötsligt in mellan pålarna under husgrunden (Livet efter detta) och spolade mig ut till havs. Eftersom jag är trygg med vatten blev jag inte rädd men insåg att jag nog ändå befann mig i en ganska allvarlig knipa eftersom strömmarna, hur kapabelt jag än simmade, drog mig allt längre bort från stranden och jag dessutom hade mycket tunga kläder på mig. Det gällde sonika, tänkte jag, att hålla huvudet kallt och att inte klamra sig fast vid onödigt bagage (kropps- eller ägodelar) av strikt sentimentala skäl (127 timmar). Så jag hakade av mig min väska, som jag tror var packade med böcker, och lät den sjunka.

Sen vaknade jag.