Förlorad till vetenskapen

Att ge mig i kast med Bill Brysons tegelsten var ett helt och hållet taktiskt val.

Jag var säker på att den skulle vara mycket matnyttig, men bitvis också mycket tung. Det skulle förmodligen krävas ett gott mått av målmedvetenhet och självdisciplin för att ta sig igenom hela luntan och under tiden skulle min panna få djupa rynkor av alla koncentrerade veck. Jag var hur som helst övertygad om att det här skulle ta tid.

Och att det skulle ta tid var även min första förhoppning. Jag har slukat alldeles för många böcker nu på alltför kort tid. Jag har läst när jag egentligen borde skriva. Det är ett elände. Bill Bryson skulle bli min räddning. Han skulle tvinga mig att stanna upp.

Tji fick jag!

Förutom att vara ruskigt påläst och föredömligt pedagogisk, har Bill irriterande nog visat sig vara en varmhjärtad situationskomiker med underbar tajming. När han här tar sina färdigheter i bruk sitter han dessutom på ett mycket tacksamt persongalleri. För forskare är, förutom genier, ofta knasbollar, inte sällan dråpligt självgoda, folkskygga eller tragiskt otursförföljda.

Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag senast läste något så underhållande.

(Kanske var det, den brutalt tråkiga titeln till trots, Tidernas fisk - Samantha Weinbergs fängslande historik över kvastfeningen.)

Jag är fast nu. Allt annat kommer gå åt skogen.

Sms till Småland

Gladpåskmorgon! Ligger och läser
En kort historik efter frukost. Ska
ut och springa sen. Skriva. Kanske
ser en gratis filmdirekt-film.
Äter du ägg?

Början, mitt och slut (utan inbördes ordning)

I morse: Universums sista dagar - en filmisk själsfrände till Järn 3:an, och nästan lika bra.

Jag tycks kemiskt predisponerad för stillsam och brutal asiatisk film. Den vibrerar på samma frekvens som min själ.

***

Återvände därpå till universums första dagar genom den populärvetenskapliga En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson, som jag hoppas ska ge min överlästa hjärna just lagom med motstånd för att minska i varvtal utan avstanna helt, och som åtminstone inledningsvis lyckas med konststycket att göra partikelfysik lekande enkelt, utan att för den skull göra den så enkel att den blir outhärdligt tråkigt.

***

Fysik är en egen poesi. Den lämpar sig så väl för metaforer. Vi kan spegla oss i rymdgruset rent existensiellt.

Som exempelvis i följande sanning: Hur långt vi än rör sig genom varat, kommer vi förr eller senare tillbaka dit vi började.

Aldrig kan man fly från sig själv.

Självhypnos

Sträckläser först Kvinnan och apan. Därefter Babian. Särskilt Babian förtrollar.

Försjunker sakta. Ögonen blöder. Hjärnan slår långsamt om. Ett knäpp med fingrarna och jag är över på andra sidan. Nu kan jag äntligen skriva.

Efter flera, lediga, overksamma dagar.

Då är det dags att åka till jobbet.

Plockar fram lexikonet

Règlement

1 - La liste des exposants est arrêtée par le Comité.

2 - Chaque artiste expose une seule œuvre. Elle doit être présentée sous verre (ou plexiglas), exécutée sur papier uniquement avec les techniques du dessin ou de la peinture à l'eau, prête à être accrochée (vérifiez le système d'attache) et clairement identifiée au dos (nom OU pseudo, adresse). Pas de pinces. Taille : minimum 65cm x 50cm, maximum 1,20m de large et 1,80m de haut. Chaque artiste a la possibilité de présenter également un petit format dont les dimensions sont impérativement 20 x 26cm, cadre compris. Toutes les œuvres ne respectant pas ces consignes seront refusées. (l’œuvre principale peut être une sculpture si elle est entièrement réalisée en papier et présentée sur socle.)

3 - L'emballage des œuvres ne pourra pas être conservé.

4 - Le transport et la manutention (déballage et ré emballage) des œuvres sont à la charge exclusive des artistes ou de leur transporteur.

5 - Le Salon du Dessin et de la Peinture à l'eau n'est pas responsable des œuvres qui lui sont confiées. Il décline toute responsabilité en ce qui concerne les vols, incendies, détériorations de toute origine, et conseille aux artistes de prendre une assurance personnelle depuis le jour du dépôt jusqu'à celui du retrait.

6 - Aucune œuvre ne pourra être retirée avant la fin du Salon.

7 - Chaque artiste s'engage à ne pas demander au Salon de droit de reproduction pour l'œuvre présentée dans le catalogue ou dans les supports médiatiques traitant de notre manifestation.

8 - Le Comité se dégage de toute responsabilité pour les erreurs ou omissions concernant la réalisation du catalogue. Les noms, adresses et téléphones seront reproduits dans notre catalogue et éventuellement sur notre site Internet (www.peinturealeau.com).

9 - En cas de vente d'une œuvre, l'artiste s'engage à offrir un don de 20% au Salon du Dessin et de la Peinture à l'eau. Le chèque de la vente sera établi à l’ordre de l’artiste, tel qu’il apparaît sur le catalogue (nom OU pseudonyme). Le prix de vente s’entend cadre compris.

10- Aucun changement de prix ne sera accepté après le jour du dépôt des œuvres.

Två systrar på Tre systrar

"Allt jag ville göra var att säga uppriktigt till människorna. 'Se på er själva och se hur eländigt och tråkigt ert liv är!' " /Anton Tjechov

Tre systrar på Stadsteatern igår. Bortsätt från pensionärernas rökhosta och patologiska oförmåga att stänga av sina mobiltelefoner, var det en riktigt fin föreställning (så här tyckte Svd).

Min egen syster, som redan i december gett mig föreställningen i julklapp, anade emellertid inte vilket genomdystert budskap hon skulle utsätta mig för, ej heller att Tjechov genom sitt 108 år gamla verk satt sina egna ord på den genomdystra människosyn jag själv just grottat ner mig i.

Friherre Niklas (ungefärligt citerad): Liksom tranorna flyger, manade av ett inre tvång, likadant varje år, utan att förstå varför, kommer vi människor ohjälpligt leva våra liv exakt likadant generation efter generation.

Andreas (ungefärligt citerad): Att man knappt ens ska hinna födas innan man blir tråkig!

Det är ett fängelse att vara människa. Antingen får man acceptera det och inreda buren så gott man kan med ikea-möbler och orientaliskt mönstrade kuddar. Eller så får man förgäves slå sig blodig mot gallren.

Slutet på Tjechovs programförklaring: "Det viktiga är att människorna ska för stå det [hur tråkigt deras liv är], ty om de gör de kommer de säkert att skapa ett annat och bättre liv för sig."

Jag tror han hoppades för mycket. De flesta som snuddat vid sanningen kommer genast att lugna sig själva med livslögner, för att slippa göra något verkligt. Och så kommer allting bestå.

Det enda man bästa fall kan begära är att en eller två, en handfull, några hundra, varesig det leder någonstans eller ej, får för sig att verkligen försöka. Och i sällsynta fall händer det ändå att någon enstaka själ slipper fri.

Det enda som egentligen ger livet mening, är väl hoppet att få bli en av dem.

Gissa stationen! Konst i tunnelbanan (deltävling 12)

Onsdagen innan påsk ska, enligt gammalkristen tradition, kläpparna i kyrkklockorna ersättas av dymblar, det vill säga trästavar, för att dämpa klangen och förebåda långfredagens sorgefrosseri.

Gudlös som jag är (och trots att detta är min 32 påsk) blandade jag vid uppstigandet i morse ihop begreppen och ville kalla nuvarande dag för askonsdag. Det hade ju passat betydligt bättre med ledtrådsbilden jag tänkte presentera. Men askonsdagen är ju för guds skull den första onsdagen efter fastlagssöndagen.

Några dymlar har jag emellertid inte hittat i tunnelbanan än. Så vi får ändå nöja oss bilden nedan.

Vart har jag tagit med er nu tror ni?

Spridda primater

Värmer upp inför Babian, som jag just hämtade ut från ombudet, genom att läsa Peter Høegs Kvinnan och apan.

Fina bananer.

Nöden är uppfinningarnas moder

Snart (närmare bestämt den 20 april) har den här bloggen hela två år på nacken.

Bloggandet har, föga förvånande, skett på bekostnad av dagboksskrivandet. Under motsvarande tid har det senare minskat till ungefär en genomsnittlig fjärdedel, eller ännu mer.

Jag inbillar mig dock att jag någon gång i framtiden kommer att vilja printa ut och spara alla mina inlägg på papper, som ett naturligt komplement till anteckningsböckerna.

En sjuherrans insats av klippa och klistra!

En bloggrelaterad programfunktion - med innebörden att man bara behövde klicka på ett kommando och därmed autosortera alla sina hundratals (tusentals?) inlägg i kronologisk ordning i ett enda, prydligt buntat dokument anpassat till A4-format - hade i detta läge knappast gjort ont.

Medan jag skjuter allt på framtiden håller jag sålunda tummarna för att någon annan, någon som behärskar tekniken, också inser det redan existerande (förmodligen hastigt eskalerande) behovet av en sådan här funktion, och dessutom tar sig tid att utveckla den.

Kanske finns den rent av där ute någonstans. Man är aldrig ensam om en tanke.

Rätt svar (deltävling 11): Thorildsplan!

Och grattis Åsa, som denna gång var först ut mer rätt svar. Ni andra har kanske inte åkt västerut på gröna linjen de senaste året. Stationen har förvisso funnits där sedan 1952 men den nuvarande konsten invigdes först så sent som 2008.

Det var då kaklet kring mittgången förvandlades till pixlade figurer, inspirerade av Arkadspelen från 1970- och 1980-talen (nyligen nämnda även här i bloggen, då i samband med dokumentären The King of Kong).

Tanken med de skalenligt uppförstorade figurerna är att passagerarna själva ska få uppleva hur det vore att röra sig genom ett blippande datorspel. Motorleder och vridna viadukter, med sina blinkande trafikljus, ramar in stationen likt snurrorna i ett flipper.

Den tekniska anknytningen blir än mer relevant eftersom Thorildsplans gymnasium ligger nästgårds med stationen. Skolan var förr om åren ett renodlat tekniskt gymnasium. När jag själv genomled första ring just där (närmare bestämt 1993-94), var det som medlem i den första årskullen samhällsvetare.

Konstnären bakom stationen nya utsmyckning är Lars Arrhenius (född 1966), och det grafiskt stiliserade är också typiskt för hans stil. Han rör sig görna kring det serieartade, eller utnyttjar det extremt generella hos exempelvis instruktionsskyltars streckgubbar för att på detta generaliserande sätt kommentera vår samtid.

På youtube hittar man flera av hans animationer, exempelvis The Street, och The Man Without Qualites, där vi just följer stiliserade streckgubbar genom tillvarons olika faser.

Arrhenius finns representerad på ett flertal konstmuseer förrutom Moderna Museet och tycks ständigt aktuell med något nytt tillfälligt evenemang. Exempelvis har Riksutställningar just nu flera saker på gång runt om i landet.

På spårväggen, längst bort på perrongen, syns för övrigt också träreliefen ”Moder sol” från 1975. Konstnären heter Huck Hultgren (född 1931) och på hans hemsida ser man många exempel på hans naivistiska och över lag mycket trevliga konst. Men mer om den här solen orkar jag inte säga, för den tycker jag i ärlighetens namn är så ful att jag vill slåss varje gång jag ser den.

Skärvor från en främmande folksjäl

Bland mynten i biografens växelkassa landar stundom slantar som ser ut som svenska enkronor men som vid en närmare granskning inte alls är det. Härom dagen exempelvis en amerikansk kvartsdollar.

Mottot på klavesidan:

"Live free or die"

Orden är så stora att de egentligen inte borde få plats på den lilla ytan. Jag höll quartern i min hand och tyckte att jag samtidigt höll i en skärva från en fjärran och mycket exotisk folksjäl. Van att slentrianmässigt kritisera jätten i väster - för allt det där olidligt överdästa, för den vidskepliga tilltron till gudar, för det allstunds så livsfarligt maktfullkomliga - drabbades jag nu av en plötslig beundran.

Jämför texten på det svenska förväxlingsmyntet:

"För Sverige i tiden"

Hur annorlunda måste inte två människor bli, som lever sina respektive liv med dessa respektive ord i fickan? Vem av de två kommer att sikta högst (oavsett strävan)? Vems vilja vässas hårdast?

Med posten kom Jakten på lycka, från lovefilm, häromdagen. Vi kan ta den som exempel.

Lägesrapport (17)

Läser: Don Delillos Falling man

Beställer, mycket för att hon fick feber när hon skrev den: Naja Marie Aidts Babian

Ser: för första gången under programmets ordinarie sändingstid det nya, härligt glossiga Babel där de för övrigt också hyllar Aidts novellsamling, och intervjuar en alltid lika uppspelt Jonas Gardell Om Jesus.

Funderar sedan, för egen ateistisk del: på om den historiske personen Jesus bör betraktas som en samhällskritisk agitator, verksam i ett av alla de samhällen som länge funnits och ännu finnes här på jorden, där religion är en faktor man som politiker inte kan komma förbi (Iran, USA) - en indignerad människorättskämpe som, varesig han velat det själv eller inte, var nödd och tvungen att gå omvägen via gud som moraliskt argument, istället för att bara lägga fram sin åsikt; eller om han verkligen ansåg sig vara utsänd av gud, och som sådan måste betraktas som en människa med en potentiellt farlig narcissistisk personlighetsstörning, en karismatisk ledare, förvisso driven av en genuin känsla för alla människors lika värde, men likväl oemottaglig för kritiska frågor och som sådan - en självtillräcklig egoist.

Anser i vilket fall som helst: att profeten är en fascinerande gestalt, som det är mumma att kasta sig över litterärt.

Planerar därför: att förr snarare än senare sätta i mig Gardells roman,

och hoppas: att den är mustigare och mindre intetsägande än exempelvis Norman Mailers Evangelium enligt Jesus.

Skriver samtidigt: duktigt på mina egna noveller, som långsamt, ack så långsamt, blir bättre.

Fotograferar innan jobbet: en nybliven pappa, i profil och kostym, stadd i hopp från en gunga,

och avser att därefter: översätta honom till oljefärg på golvpapp.

Äter: hemlagad gubbröra på rostat grovbröd,

smuttar: på punsch med guldkant till

och tänker äntligen: att nu är det vår!

Joggablogga

Årets första löprunda avklarad!

5,7 kilometer på asfalt i strålande sol med fläckvisa frostskuggor.

Utvärdering:
Styrka - God!
Flås - Helt ok.
Hastighet - Kan bara bli bättre.

Nu hoppas jag snart på ihållande vår, och torra marker omkring Kyrksjölöten.

Gissa stationen! Konst i tunnelbanan (deltävling 11)

Vi har nu kommit ända till elfte delen i denna gissnings- och kunskapssport. Ändå anar vi inte på långa vägar ljuset i slutet av tunneln.

Utomhus får vi emellertid se alltmer av solen. I helgen ställdes klockan om till sommartid och det är då inte mer än rätt att även den här tävlingen drabbas av digitala vårkänslor.

Så låt er nu gripas av de spirande lökarnas glada lättsinne (skaka av er eventuella depressioner). Och kasta er sedan ut på kunskapens frodiga ängar i vilda chansningar och krumma språng.

Här är veckans rara ledtråd: