Början, mitt och slut (utan inbördes ordning)

I morse: Universums sista dagar - en filmisk själsfrände till Järn 3:an, och nästan lika bra.

Jag tycks kemiskt predisponerad för stillsam och brutal asiatisk film. Den vibrerar på samma frekvens som min själ.

***

Återvände därpå till universums första dagar genom den populärvetenskapliga En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson, som jag hoppas ska ge min överlästa hjärna just lagom med motstånd för att minska i varvtal utan avstanna helt, och som åtminstone inledningsvis lyckas med konststycket att göra partikelfysik lekande enkelt, utan att för den skull göra den så enkel att den blir outhärdligt tråkigt.

***

Fysik är en egen poesi. Den lämpar sig så väl för metaforer. Vi kan spegla oss i rymdgruset rent existensiellt.

Som exempelvis i följande sanning: Hur långt vi än rör sig genom varat, kommer vi förr eller senare tillbaka dit vi började.

Aldrig kan man fly från sig själv.