Lysande, Sickan!

Jag har en plan. En arbetsplan i alla fall.

1. Först ska jag skriva igenom det första utkastet till min roman, som jag tills vidare kallar för Kvintetten. Det behöver inte bli ett något lysande utkast. Huvudsaken är att få ihop en textmassa av tillräcklig volym att sedan jobba utifrån - liksom en ordentlig lerklump att knåda på. Det är ingen idé att ägna sig åt finlir på det här stadiet, eftersom jag vet att jag ändå kommer stryka, kasta om, skriva nytt. Och det är lättare att döda sin älsklingar om man inte putsat på dem tills de skiner som änglar. Även om det egentligen inte säger någonting, befinner jag mig idag på sida 187 av sisådär 300.

2. När den första genomarbetningen är klar ska jag, för att få nödvändig distans till berättelsen, låta den ligga till sig ett tag. Under tiden kan jag återuppta måleriet. På sikt (kanske inom ett år eller ett och ett halvt) hoppas jag ha fått ihop tillräkligt många dukar för att återigen kunna hålla en liten utställning, kanske på något konstcafé i stan. Just nu har jag ingenting särskilt att visa upp. Allt jag målade förra året blev jag nyligen av med under ganska upprivande former. Rent formellt såldes de väl, och därtill för en ganska trevlig summa pengar. Men känslomässigt var det mer som att de gick förlorade.

3. Sedan romanen svalnat lite (i början av hösten någon gång), ska jag ta upp den igen och sätta igång med den första brutala "knådningen". Avsnitt måste till, andra styckas upp och blandas om. När dispositionen slutligen blivit något så när hyfsad och alla trådar vävts samman på ett spännande sätt, är det dags att gå igenom den med luskammen - om och om igen, från början till slut, stycke för stycke, mening för mening, tills alla gnetter och knutar är borta. Det tar sin lilla rundliga. Det går att hålla på i evighet. Men till slut (nästa vår?) kommer jag väl ändå få lov att förklara boken färdig och skicka in den.

4. Mellan varven: måla mer. Måla mer och måla mer tålmodigt.

5. Vänta. Våndas.

6. (Releasefesta!) - drömparentesen

Det är så den kortsiktiga planen ser ut. För att hedra den ska jag också sätta igång med sida 188 idag. Kanske blir det en sida 189 och 190 också. Vad vet man.

Men först ska jag ut och springa en runda igen. I mina kvicksilverfärgade skor, begåvade med inbyggda gelékapslar i hälarna, anpassade för en överponerande löpstil. Och innan himlen blir för het.