Och hur var det här då?

Väntar otåligt på att bli granskad av bloggtoppens administratörer. Det finns inga rimliga skäl till att de inte skulle godkänna mig. Ändå är jag bisarrt nog nervös inför deras kommande dom.

Det är som när jag var liten alltid kände mig skyldig när jag fick syn på en polis. Kanske skulle konstapeln komma på mig ("Hallå där!") med att faktiskt ha begått någon hemsk överträdelse som jag själv dittills inte varit medveten om. Kanske hade jag utan att tänka mig för stoppat en dubbelförpackning Raider i jackfickan inne på Domus? Kanske hade jag gått mot röd gubbe? Kanske hade jag utan att märka det råkat putta någon gammal tant baklänges nedför rulltrappan så att hon veks på mitten och dog? Jag var dessutom övertygad om att min skyldiga min skulle få polisen att fatta misstankar, även om det från början inte fanns några skäl till det. Således hade jag fullt sjå med att bara försöka se så naturlig och avspänd ut som möjligt så länge uniformen var inom synhåll.

Tydligen är jag fortfarande sådan. Jag kan fortfarande tänka efter en gång extra när jag passerar larmbågarna på väg ut genom någon butiksentré. Kanske har jag väskan full av stulna scarfar? Jag litar inte fullt på mig själv.