Jag fick fem gamla album från 70- och 80-talen i julklapp, och kompletterar nu intrycken med Fleichers tecknade Stålmannen-avsnitt från 40-talet (tillgängliga gratis på voddler).Stålmannen, i sin superhjälteuniform, är ju för det mesta en synnerligen platt figur - så rättrådig och utomjordiskt oövervinnerlig att han snart blir tråkig. I kontrast står dock Lois Lane, i sitt dumdristiga mod, fram som betydligt mer komplex och företagsam.
Även om man i varje 40-talsavsnitt är noga med att låta henne tacka Stålmannen för alla de lysande artiklar hon skrivit, hade de (artiklarna) faktiskt aldrig blivit av om inte hon själv (på eget dödligt bevåg) hade klättrat in i magen på juvelrånande mekaniska monster, stannat kvar på museet när de djupfrusna dinosaurierna vaknat eller över huvud taget sett till att befinna sig i händelsernas centrum, dit emellertid Stålmannen snart svansar efter, som en trogen hund, för att rädda henne.
Man skulle nästan kunna hävda att Stålmannen förvandlats till Lois Lanes privata verktyg för att uppnå journalistisk berömmelse. Något han själv aldrig inser eftersom han är alltför upptagen med att sola sig i glansen av hennes noga (nästan raljant) uttalade beundran. Detta är inte mindre intressant att konstatera när det handlar om en produkt från 40-talet (mycket snyggt tecknad för övrigt, om än rätt tråkig i längden).
En toffel i sanning, vår man av stål.
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar