Även jag, till slut

Om vi föreställer oss att världen går under men att mänskligheten på något sätt återhämtar sig igen och påbörjar en ny tideräkning, glömsk om allt som skedde före katastrofen, och att det i denna nya människoskara naturligtvis kommer finnas arkeologer som försöker gräva fram och kartlägga hur samhället f. Ka egentligen såg ut, och att de bland humus och aska en dag fann dessa två apparater, och på något vis lyckades lista ut hur de användes, och att detta också var de enda två mobila telefoner dessa framtida arkeologer någonsin sett; då skulle de väl samtidigt ha fått anse det bevisat att det faktiskt finns en gud (en grym och nyckfull men ändå fantastisk gud), för såhär snabbt kunde den elektroniska utvecklingen knappast ha gått på bara tio år, utan bistånd av något slags utommänskligt medvetande. Glappet är helt enkelt för stort.

Jodå för att, även jag har en iphone nu.


Jag fick överta 3Gs:en när en bekant slog till på nyare modell. Enda kruxet är att den ännu är bunden vid sitt ursprungliga abonnemang några månader till och att operatörsprogrammet ännu för nytt för att knäckas (något som ju för all del inte är så tillrådligt att göra men som jag inte tycker att jag har så mycket att förlora på eftersom jag ändå fått själva mobben gratis). Jag är heller inte sugen på att överge mitt snorbilliga, säljstoppade abonnemang för 19 kronor i månaden hos Tele 2 och byta för gott till ett dyrare hos 3.

Så medan jag väntar på att få upp telefonen på någondera viset kommer jag tillsvidare att dra runt på två telefoner. En som jag ringer och sms:ar med som vanligt, för 19 öre enheten, och en som jag för ytterligare några futtiga tior i månaden tar hipstamatiska foton med och kollar när bussen går, om den nu går över huvud taget.

Inte helt praktiskt kanske, men en ekonomisk försvarbar och helt ok lösning så länge.

I vilket fall som helst behöver jag en äppelplatta för att kunna hålla koll på det där projektet jag tidigare mumlat om, och som jag fortsätter att mumla om tills jag säkert vet hur det blir, men som väl är enda anledningen till att det här inlägget inte är fullkomligt ointressant för någon annan än mig själv.

Eller så ville jag kanske bara berätta för alla att också jag vågat steget in i min elektroniska samtid nu, och att det som förväntat känns rätt bra.