Den amerikanska komikern Dave Chapelle menar i en scetch att skillnaden mellan en karriär och ett jobb är att den som har en karriär alltid har alldeles för lite tid, medan den som har ett jobb alltid har alldeles för mycket.
För mig gäller båda delar.
Halva min tid jagar jag minuterna för att hinna med allt som måste hinnas med. Andra halvan längtar jag istället bort varje timme.
Igår gick jag exempelvis upp klockan sju på morgonen för att hinna illustrera tre kända ansikten till Nacka Värmdö Postens årsspecial. Detta sysslade jag med sex timmar i streck. Sen for jag i hast till biografen Grand där jag fungerade tålmodig herde för alla de stackars pensionärer som kommit för att se Maria Larssons eviga ögonblick men som fick vända i dörren eftersom salongen var full. Kaffe och popcorn i ytterligare sju timmar, till kvart över nio. Sen hem igen för att slutföra bilden på Barack Obama.
Klockan var elva innan jag äntligen fick fram en skiss som liknade USA:s nye president. Ett tag trodde jag att jag höll på att bli galen. Det var när ansiktet på pappret först började likna Alfred E. Neuman, och strax därpå (vilket på alla sätt är mycket värre) George W Bush! Ett tag påminde han faktiskt om båda två samtidigt. Men i morse tror jag att jag slutligen kunde skicka över en bild som var mer lik Barack Obama själv, än en elak satir över hans föregångare på den relativt fria världens tron.
Resten av dagen är jag tursamt nog ledig från jobbet. Det betyder att jag istället kan ägna några alltför hastigt undflyende timmar mig åt min förhoppningsvis spirande karriär.
fredag 2 januari 2009
torsdag 1 januari 2009
Symfonisk inledning
Nu ska vi iväg för att döpa det nyfödda 2009 i en kaskad välljudande toner.
Inte av hiphop dock, vilket förra inlägget kanske kunnat antyda. Utan av Stockholms Straussorkesters nyårskonstert i Berwaldhallen.
En storstilad inledning på det nya året, vill jag mena.
Inte av hiphop dock, vilket förra inlägget kanske kunnat antyda. Utan av Stockholms Straussorkesters nyårskonstert i Berwaldhallen.
En storstilad inledning på det nya året, vill jag mena.
Slumpmässigt nyårslöfte
Under gårdagskvällens nyårsfirande lanserades en liten lek: Alla skriver två seriösa nyårslöften på vardera två lappar och lägger dem i en hatt, sen drar man slumpvis två nya lappar ur hatten.
Sålunda ska jag nu "Åter leva upp till begreppet lördagsgodis" vilket jag tolkar som att jag bara får äta godis en dag i veckan det här året - ett inte alls vilsekommen uppmaning, måste jag erkänna.
Sålunda ska jag nu "Åter leva upp till begreppet lördagsgodis" vilket jag tolkar som att jag bara får äta godis en dag i veckan det här året - ett inte alls vilsekommen uppmaning, måste jag erkänna.Den andra lappen var minst lika välriktad, och drygades dessutom genast ut med tre låneskivor ur värdparets cd-hyllor: "Ge hiphop en chans".
Ja, jag lovar att göra ett försök.
(Körsbärsmönstret på fodralet till Gang Starrs album längst ner, hör inte till själva konvolutet, utan till min första-januari-blus, som visst ville vara med på bild.)
onsdag 31 december 2008
Återblick 2008
Egentligen har jag ingen tid att se över axeln. Jag måste måla. Sen måste jag göra en vit chokladmousse med granatäppeldekoration och göra mig fin till festen i Nacka ikväll. Men här kommer i alla fall en kort sammanfattning av några av det senaste årets större och mindre höjdpunkter:
Den tidiga våren gick mest åt till kartillustrationerna för Nacka Värmdö Posten. Ett omfattande och framför allt lärorikt uppdrag. Det var en stor lättnad när de äntligen var klara.
I mars var jag i Berlin.
I april i Paris.
I maj inleddes en hälsovecka, som förövrigt också fick mig att sluta dricka kaffe regelbundet.
Över midsommar hälsade jag på hos min sambos familj i Skärsboda, Småland.
I juli körade jag bakom Jonna Lee och The Ooo's and the Aaa's på Babylon.
Målade klart en tavla med abborrar på och sålde den. Sålde även en annan.
I augusti genomförde jag mitt första, men absolut inte sista, Midnattslopp.
I september var det sedan åter dags för Bellmanstafetten.
I oktober körade jag likaledes på Debaser Medis.
Avslutade ännu en tavla full av popcorn.
Samt målade ett dubbelporträtt av Morgonpasset i p3:s programledare i direktsänd radio.
En artikel jag illustrerat vann på samma gång ett fint pris.
Dessutom flyttade jag äntligen ut från mitt hemska höghus i Mörbylund, till en ny och betydligt rymligare taklägenhet i Bromma, tillsammans med min hunkiga sambo och hans - som han själv gärna påpekar efter att ha cyklat till och från jobbet i över ett halvår - "buns of steel".
En till liten tavla blev klar.
Sedan i november har jag haft en utställning med oljemålningar på biografen Grand. Och för ett par veckor sedan, nu i december, blev jag med anledning av detta kontaktad av Galerie Paname, som undrade om jag ville ställa ut hos dem en period nästa år.
I december blev jag också klar med den andra novellen i en blivande samling om sammanlagt tre längre berättelser och har gott hopp om att kunna få iväg det hela till förlagen i mitten av nästa år.
*
Vid sidan av allt detta har jag jobbat mer än nödvändigt och kunnat spara undan en skön liten slant som finanskrisen förbisett.
Jag har läst en massa böcker, sett en massa film. Men jag har varken tid eller ork att lista och rangordna dem.
Nu måste jag verkligen få fart på penslarna.
Den tidiga våren gick mest åt till kartillustrationerna för Nacka Värmdö Posten. Ett omfattande och framför allt lärorikt uppdrag. Det var en stor lättnad när de äntligen var klara.
I mars var jag i Berlin.
I april i Paris.
I maj inleddes en hälsovecka, som förövrigt också fick mig att sluta dricka kaffe regelbundet.
Över midsommar hälsade jag på hos min sambos familj i Skärsboda, Småland.
I juli körade jag bakom Jonna Lee och The Ooo's and the Aaa's på Babylon.
Målade klart en tavla med abborrar på och sålde den. Sålde även en annan.
I augusti genomförde jag mitt första, men absolut inte sista, Midnattslopp.
I september var det sedan åter dags för Bellmanstafetten.
I oktober körade jag likaledes på Debaser Medis.
Avslutade ännu en tavla full av popcorn.
Samt målade ett dubbelporträtt av Morgonpasset i p3:s programledare i direktsänd radio.
En artikel jag illustrerat vann på samma gång ett fint pris.
Dessutom flyttade jag äntligen ut från mitt hemska höghus i Mörbylund, till en ny och betydligt rymligare taklägenhet i Bromma, tillsammans med min hunkiga sambo och hans - som han själv gärna påpekar efter att ha cyklat till och från jobbet i över ett halvår - "buns of steel".
En till liten tavla blev klar.
Sedan i november har jag haft en utställning med oljemålningar på biografen Grand. Och för ett par veckor sedan, nu i december, blev jag med anledning av detta kontaktad av Galerie Paname, som undrade om jag ville ställa ut hos dem en period nästa år.
I december blev jag också klar med den andra novellen i en blivande samling om sammanlagt tre längre berättelser och har gott hopp om att kunna få iväg det hela till förlagen i mitten av nästa år.
*
Vid sidan av allt detta har jag jobbat mer än nödvändigt och kunnat spara undan en skön liten slant som finanskrisen förbisett.
Jag har läst en massa böcker, sett en massa film. Men jag har varken tid eller ork att lista och rangordna dem.
Nu måste jag verkligen få fart på penslarna.
måndag 29 december 2008
söndag 28 december 2008
Skrämmande mysterier
Tredje Amityville-filmen gör allting rätt - med det vanliga, tråkiga tillägget i skräckfilmssammanhang: till en början. De första 70 minuterna är det hela en varsamt uppbyggd historia - en vetenskapligt sinnad skeptiker köper det ökända huset, hemska saker börjar hända. De sista 10 exploderar allt.
Amityville 3 gör skäl för siffran även på det viset att den spelades in i 3D. Här är en hel del gulliga bildlösningar i djupled och färgerna drar mot skarpt rött respektive grönt. (Jag erkänner att jag till och med försökte tillverka ett par hemmagjorda 3D-glasögon, genom att preparera en remsa från en plastficka med overheadpennor i olika nyanser, för att se om jag kunde återskapa en smula av den ursprungliga effekten, men det gick väl lite sådär.)
Dessutom passerar ett flertal bekanta ansikten revy i rutan. Först och främst en 22-årig Meg Ryan. Hon ser exakt likadan ut idag som då, 1983. Redan det är ett mysterium. Vidare möter vi en ännu yngre Lori Loughlin (senare i teve-styggelsen Huset fullt) och en duktig, fullvuxen Tony Roberts.
Vad som är mest fascinerande med hela filmen är emellertid hur en av de unga männen (här nere till vänster) kan vara så otroligt lik James Van Der Beek, utan att faktiskt vara James Van Der Beek, som vid tillfället själv var (påstås ha varit?) blott 6 år gammal.
Det hela är mycket obehagligt. Jag vet rakt inte vad jag tro.
Amityville 3 gör skäl för siffran även på det viset att den spelades in i 3D. Här är en hel del gulliga bildlösningar i djupled och färgerna drar mot skarpt rött respektive grönt. (Jag erkänner att jag till och med försökte tillverka ett par hemmagjorda 3D-glasögon, genom att preparera en remsa från en plastficka med overheadpennor i olika nyanser, för att se om jag kunde återskapa en smula av den ursprungliga effekten, men det gick väl lite sådär.)
Dessutom passerar ett flertal bekanta ansikten revy i rutan. Först och främst en 22-årig Meg Ryan. Hon ser exakt likadan ut idag som då, 1983. Redan det är ett mysterium. Vidare möter vi en ännu yngre Lori Loughlin (senare i teve-styggelsen Huset fullt) och en duktig, fullvuxen Tony Roberts.
Vad som är mest fascinerande med hela filmen är emellertid hur en av de unga männen (här nere till vänster) kan vara så otroligt lik James Van Der Beek, utan att faktiskt vara James Van Der Beek, som vid tillfället själv var (påstås ha varit?) blott 6 år gammal.
Det hela är mycket obehagligt. Jag vet rakt inte vad jag tro.
lördag 27 december 2008
Ett nytt år fyllt
Det är min födelsedag idag!
Därför ska jag snart krusa håret och kasta mig ut i mellandagsrean för att köpa en fin present till mig själv. Sen vill jag gå och se Max Ernst på Moderna Museet. Sen vill jag äta gott och dricka färgglada drinkar.
Men först måste jag visst stänga in mig i sovrummet och låtsas att det regnar för att min kära sambo ska hinna förbereda en liten present.
Jag som redan fått alldeles för många fina klappar i år.
Därför ska jag snart krusa håret och kasta mig ut i mellandagsrean för att köpa en fin present till mig själv. Sen vill jag gå och se Max Ernst på Moderna Museet. Sen vill jag äta gott och dricka färgglada drinkar.
Men först måste jag visst stänga in mig i sovrummet och låtsas att det regnar för att min kära sambo ska hinna förbereda en liten present.
Jag som redan fått alldeles för många fina klappar i år.
fredag 26 december 2008
En eltandborste?
Följande rim stod på ett av alla ovanligt fina paket:
"När detta händer,
Marit skakar tänder"
Innanför pappret fanns en hela serien Amityville Horror, tre uppföljare i orginalversion plus (tråkigt nog) remaken ('05) av första delen ('79).
Trogen läsare av denna blogg känner till min särskilda relation till Huset som gud glömde. Nu kan jag frossa i flugor och indianförbannelser tills jag inte vågar gå ner ensam till tvättstugan längre.
Tack, kära tomten!
"När detta händer,
Marit skakar tänder"
Innanför pappret fanns en hela serien Amityville Horror, tre uppföljare i orginalversion plus (tråkigt nog) remaken ('05) av första delen ('79).
Trogen läsare av denna blogg känner till min särskilda relation till Huset som gud glömde. Nu kan jag frossa i flugor och indianförbannelser tills jag inte vågar gå ner ensam till tvättstugan längre.
Tack, kära tomten!
torsdag 25 december 2008
Tålamodskrävande juldagspyssel
Resultatet av mitt julspyssel ser ni här ovan.
Det kan man inte tro men det tog större delen av den här dagen och krävde sin beskärda del av såväl behärskade suckar som ilskna, verbala utfall åt datorns håll.
Jag borde gå en kurs i digital bildbehandling.
Kanske något att fundera på inför 2009, det nya år som ligger och gror någonstans i just detta nu, alldeles under ytan på tidens mjuka mull.
Det kan man inte tro men det tog större delen av den här dagen och krävde sin beskärda del av såväl behärskade suckar som ilskna, verbala utfall åt datorns håll.
Jag borde gå en kurs i digital bildbehandling.
Kanske något att fundera på inför 2009, det nya år som ligger och gror någonstans i just detta nu, alldeles under ytan på tidens mjuka mull.
onsdag 24 december 2008
Årets julklapp: slipsen
Innan min sambo for i taxi till radion, för att assistera några sista timmars sändning innan julfirandet börjar, med en stort, hemligt paket till föräldrarna i ena handen och en avskeds-caprizosa till Olle Garp i den andra, hann jag ge honom en första julklapp:En vacker slips med tomten på, klättrande uppför stegen till sin magiska ballong.
Han fick hjälp med knuten av AnnaKarin Berglund i Twiggy Frostbite.
Den fick till och med en egen liten programpunkt i Morgonpasset!
(eventuell länk bifogas senare)
tisdag 23 december 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
