Tronds torpeder (2) - Uppföljaren

De fem hjältarna samlas igen, redo för nya stordåd. Men en vår av skador, snuva och anemi har tagit hårt på krafterna. Är hjältarna dömda på förhand? Eller kan de resa sig ur underläget och vända missmod i triumf? Mot alla odds? Om några timmar vet vi svaret.

Så här gick det i alla fall i fjol, när journalistklassen H99-100:s inofficiella löparlag, blixtrade fram genom Bellmanstafetten.

Och hur vi än klarar oss idag är jag åtminstone glad över vädret - för att det inte (som förra gången) är en bana av regn och gyttja vi måste plöja oss igenom i år.

***

Uppdatering: Nej inte regn. Men kyligt ändå. Frusna fingrar och lila läppar. En lilltå i en högersko förlorade sakta känseln. Tredjesträckan var den ende som (trots en viss baksmälla) förbättrade sin tid. Men med tanke på hur lite vi kunnat träna måste resultatet ändå kunna klassas som godkänt. När Sistastäckan passerade mållinjen stod klockan på 1.55.32.

Tidigare hade samme Sträcka lyckats bita sig i kinden när han tuggade choklad och stuka ena foten. När han efter målgång banade sig väg genom terrängen för att hitta picknickplatsen där vi andra slagit oss ner, brände han så vaden på nässlor. Nu fick han syn på en vampyr på Förstasträckans ben och kastade indignerat en påse saltade solrosfrön mot blodsugaren.

-Hur fan kan myggorna leva nu? utbrast någon.

DN. vet att berätta.