Återblick 2008

Egentligen har jag ingen tid att se över axeln. Jag måste måla. Sen måste jag göra en vit chokladmousse med granatäppeldekoration och göra mig fin till festen i Nacka ikväll. Men här kommer i alla fall en kort sammanfattning av några av det senaste årets större och mindre höjdpunkter:

Den tidiga våren gick mest åt till kartillustrationerna för Nacka Värmdö Posten. Ett omfattande och framför allt lärorikt uppdrag. Det var en stor lättnad när de äntligen var klara.

I mars var jag i Berlin.

I april i Paris.

I maj inleddes en hälsovecka, som förövrigt också fick mig att sluta dricka kaffe regelbundet.

Över midsommar hälsade jag på hos min sambos familj i Skärsboda, Småland.

I juli körade jag bakom Jonna Lee och The Ooo's and the Aaa's på Babylon.

Målade klart en tavla med abborrar på och sålde den. Sålde även en annan.

I augusti genomförde jag mitt första, men absolut inte sista, Midnattslopp.

I september var det sedan åter dags för Bellmanstafetten.

I oktober körade jag likaledes på Debaser Medis.

Avslutade ännu en tavla full av popcorn.

Samt målade ett dubbelporträtt av Morgonpasset i p3:s programledare i direktsänd radio.

En artikel jag illustrerat vann på samma gång ett fint pris.

Dessutom flyttade jag äntligen ut från mitt hemska höghus i Mörbylund, till en ny och betydligt rymligare taklägenhet i Bromma, tillsammans med min hunkiga sambo och hans - som han själv gärna påpekar efter att ha cyklat till och från jobbet i över ett halvår - "buns of steel".

En till liten tavla blev klar.

Sedan i november har jag haft en utställning med oljemålningar på biografen Grand. Och för ett par veckor sedan, nu i december, blev jag med anledning av detta kontaktad av Galerie Paname, som undrade om jag ville ställa ut hos dem en period nästa år.

I december blev jag också klar med den andra novellen i en blivande samling om sammanlagt tre längre berättelser och har gott hopp om att kunna få iväg det hela till förlagen i mitten av nästa år.

*

Vid sidan av allt detta har jag jobbat mer än nödvändigt och kunnat spara undan en skön liten slant som finanskrisen förbisett.

Jag har läst en massa böcker, sett en massa film. Men jag har varken tid eller ork att lista och rangordna dem.

Nu måste jag verkligen få fart på penslarna.

Julens skörd

Att göra

Skrämmande mysterier

Tredje Amityville-filmen gör allting rätt - med det vanliga, tråkiga tillägget i skräckfilmssammanhang: till en början. De första 70 minuterna är det hela en varsamt uppbyggd historia - en vetenskapligt sinnad skeptiker köper det ökända huset, hemska saker börjar hända. De sista 10 exploderar allt.

Amityville 3 gör skäl för siffran även på det viset att den spelades in i 3D. Här är en hel del gulliga bildlösningar i djupled och färgerna drar mot skarpt rött respektive grönt. (Jag erkänner att jag till och med försökte tillverka ett par hemmagjorda 3D-glasögon, genom att preparera en remsa från en plastficka med overheadpennor i olika nyanser, för att se om jag kunde återskapa en smula av den ursprungliga effekten, men det gick väl lite sådär.)


Dessutom passerar ett flertal bekanta ansikten revy i rutan. Först och främst en 22-årig Meg Ryan. Hon ser exakt likadan ut idag som då, 1983. Redan det är ett mysterium. Vidare möter vi en ännu yngre Lori Loughlin (senare i teve-styggelsen Huset fullt) och en duktig, fullvuxen Tony Roberts.

Vad som är mest fascinerande med hela filmen är emellertid hur en av de unga männen (här nere till vänster) kan vara så otroligt lik James Van Der Beek, utan att faktiskt vara James Van Der Beek, som vid tillfället själv var (påstås ha varit?) blott 6 år gammal.

Det hela är mycket obehagligt. Jag vet rakt inte vad jag tro.

Ett nytt år fyllt

Det är min födelsedag idag!

Därför ska jag snart krusa håret och kasta mig ut i mellandagsrean för att köpa en fin present till mig själv. Sen vill jag gå och se Max Ernst på Moderna Museet. Sen vill jag äta gott och dricka färgglada drinkar.

Men först måste jag visst stänga in mig i sovrummet och låtsas att det regnar för att min kära sambo ska hinna förbereda en liten present.

Jag som redan fått alldeles för många fina klappar i år.

En eltandborste?

Följande rim stod på ett av alla ovanligt fina paket:

"När detta händer,
Marit skakar tänder"

Innanför pappret fanns en hela serien Amityville Horror, tre uppföljare i orginalversion plus (tråkigt nog) remaken ('05) av första delen ('79).

Trogen läsare av denna blogg känner till min särskilda relation till Huset som gud glömde. Nu kan jag frossa i flugor och indianförbannelser tills jag inte vågar gå ner ensam till tvättstugan längre.

Tack, kära tomten!

Tålamodskrävande juldagspyssel

Resultatet av mitt julspyssel ser ni här ovan.

Det kan man inte tro men det tog större delen av den här dagen och krävde sin beskärda del av såväl behärskade suckar som ilskna, verbala utfall åt datorns håll.

Jag borde gå en kurs i digital bildbehandling.

Kanske något att fundera på inför 2009, det nya år som ligger och gror någonstans i just detta nu, alldeles under ytan på tidens mjuka mull.

Årets julklapp (2): Presentkortet!

Ändhållplats, julafton

Saltarö strand

God jul nu!

Men då sätter vi väl igång, tycker jag.

Bjällerklang på er alla.

Årets julklapp: slipsen

Innan min sambo for i taxi till radion, för att assistera några sista timmars sändning innan julfirandet börjar, med en stort, hemligt paket till föräldrarna i ena handen och en avskeds-caprizosa till Olle Garp i den andra, hann jag ge honom en första julklapp:

En vacker slips med tomten på, klättrande uppför stegen till sin magiska ballong.

Han fick hjälp med knuten av AnnaKarin Berglund i Twiggy Frostbite.

Den fick till och med en egen liten programpunkt i Morgonpasset!

(eventuell länk bifogas senare)

Hög tid

Dan före dan

God vibrations

Senaste försändelsen från Lovefilm: Mississippi brinner. Nu börjar det arta sig!

Den skälvande indignationen, i kamp mot den likaledes skälvande sydstatsfundamentalismen, matchade utmärkt den oroliga stämning jag vaknade med i morse. Stress kräver en distraktion som vibrerar i samma frekvens. Just som melankoli. Eller för den delen sprudlande glädje.

I natt jag drömde

Jag var en medelålders man, kanske 65-70 år. Jag visste att jag från och med nu bara skulle bli svagare och sjukare ända tills jag dog. Det ville jag inte. Jag hade länge arbetat med att utveckla ett serum som skulle skänka evigt liv, men medlet var inte färdigt ännu. I sin nuvarande form fick det inte åldrandet att avstanna, utan att hastigt gå baklänges, tills man blev barn på nytt och slutligen upphörde att existera. Jag ansåg emellertid att denna effekt var att föredra framför att långsamt men oundvikligt gå mot min grav. Så jag svepte en portion och började snart bli allt yngre. Eftersom jag visste att jag inte hade många dagar kvar i livet, betedde jag mig osedvanligt ansvarslöst. Jag beräknade att polisen hur som helst inte skulle hinna arrestera mig i tid, tillskanskade mig därför en stor summa pengar på olaglig väg och började spendera dem på ljusa kostymer och annan lyx, likt en playboy. Jag var nu ungefär 40 och i mina bästa år. Detta varade dock i blott en dag eller två. Snart var jag tonåring igen och förlorade alltmer av mitt vuxna omdöme, därefter ett spensligt barn i alltför stora kläder. Jag hade fortfarande en mycket tydlig vilja i kroppen, men ingen tog mig på allvar så jag hade inte mycket nytta av den. Processen fortsatte och jag antar att jag till slut hade förintats. Det hade varit intressant att se exakt hur. Men drömmen tog slut en stund innan.

Tabula rasa