Åtrå, försiktighet

Böcker, böcker, böcker, Sopranos och så en och annan film.

Borges Fiktioner: en uppfriskande omväxling från allt vardagsrealistiskt samtidsharv. Knivskarp logik med genomabsurda förutsättningar. Inspirerande med tanke på vad jag själv försöker skriva just nu.

Winters Fyrväktaren: också befriande fantasifull och liksom... bevingad. Men trots att jag inte hade läst den tidigare kändes det så. Den förefaller mig en blandning mellan Marie Redonnets Rose Mélie Rose, Rövarna i Skuleskogen, Pappan och havet, något typiskt 1800-talsbrittiskt och en barnbokshistoria som jag själv hittat på. Den var bra men jag tror att den snart kommer blanda sig med ännu fler böcker uppe i mitt huvud och så småningom upplösas, bli en del av den samlade, konturlösa smet av samlade intryck som hjärnan bearbetat, ungefär som magen smälter mat. En del tas upp, stycken och detaljer här och där, men det mesta bara passerar.


Just nu: Lees Ladies, som än så länge påminner väldigt mycket om Smiths Om skönhet. Jag hoppas att Ladies ska utmynna i en mer slagkraftig poäng, men jag tvivlar.

Under tiden äter jag mig tjock på egyptisk presentnougat och skrattar åt den mycket oblyga souvernirstatyett som jag också fick av min käre och allt mer bereste vän. Den kan väl få illustrera första hälften av titeln på Ang Lees senaste film. Den andra halvan får betraktaren stå för. Medan jag själv går på bio och se dem båda tillsammans.