Biografi (36) - Skärselden

Dag tre av min sommar i Grands maskinrum inser jag var jag hamnat.

Att det är detta jag måste igenom för att ha den minsta rätt att faktiskt kunna titulera mig projektionist.

Jag för länge sedan använt upp (och överskridit) mina tre livlinor. Jag har ringt en vän (många gånger). Jag har chansat fifty-fifty. Och jag har rent av frågat publiken.

Ändå ler maskinguden emot mig från sin oljiga himmel när han ser att jag lyckas släcka betydligt fler eldar än han hinner starta. Och jag ler tillbaka för han kunde verkligen gjort den här prövningen ännu så värre för mig om han velat. Han kunde exempelvis (och nu hoppas jag inte att jag ger honom några dumma idéer) ha fått en 2000 watts xenonkolv att explodera mitt under pågående visning.

Men än så länge är vi kompisar han och jag. Han håller mig föredömligt på allerten och lär mig dessutom en hel massa nyttiga saker om matrixer och tillhållarvalsar.

Om jag bara klarar mig igenom den första veckan med fin tåga och vid god moral, är jag också övertygad om att det på andra sidan väntar ett välsmort och mycket rutinerat nirvana på den tappra och nu mycket upplysta maskinisten.