Men vad grönt det är här!

Det är en märklig och samtidigt lyxig upplevelse att först kunna besöka ett tämligen ovanligt resmål, sedan få läsa en helt nyutgiven bok med mustiga hågkomster från just denna plats, skrivna av en lokal författare, och få alla sina iakttagelser bekräftade.

Radio Heimat - Geschichten von Zuhause (berättelser hemifrån) ger mig just denna möjlighet ifråga om Ruhrområdet och alla de små orter jag ju alldeles nyligen cyklade igenom. Boken är verkligen en klockren souvenir.

Genom bouchumbon Frank Goosens ögon har jag fått uppleva hela resan igen, men ur ett mycket mer initierat perspektiv som fördjupat alla tidigare intryck. Ja, fotboll är faktiskt blodigaste allvar här. Folk är mycket direkta. De tomma industrierna ser verkligen ut som katedraler. Och städerna flyter omärkligt över i varandra utan att man märker var den ena börjar och den andra tar vid.

Jag rodnar när jag inser att jag som ny besökare i Ruhrområdet naturligtvis också hasplat ur mig den allra vanligaste (och av Frank Goosen allra mest hatade) av klichéer:

-Men vad grönt det är här!

Som om Ruhrområdet, bara för att det en gång producerade en massa stål och kol, fortfarande måste vara en enda stor cementerad skog av rykande skorstenar, med en kolgrå himmel ovanför och en brungul flod som ett varande knivsnitt tvärs igenom.

Goosen målar ett mycket humoristiskt och mycket kärleksfullt porträtt av sin hembygd och av människorna där, kryddat med kvicka dialoger på ortens grötmjuka dialekt, och det är naturligtvis ingen slump att boken kommer ut samma år som Ruhrområdet utsetts till kulturhuvudstad.

En aktuell kopplingen torde göra målgruppen för skildringar av godtyckliga europeiska småstäder, någonstans mitt i myllret av andra godtyckliga europeiska småstäder, åtminstone en liten aning större.

Hur underhållande Goosen än skriver hade jag förmodligen aldrig läst den här boken om jag inte själv just varit där. Men nu är jag i gengäld mycket glad att jag har gjort det.

(På nedre bilden syns den forna gaskraftcentralen, numera konserthallen Jahrhunderthalle, som också fått ett eget kapitel i boken.)