Ann Heberlein skriver i dagens DN att män som söker sig själva flyr till spriten eller vildmarken. Kvinnor som vill finna sig själva förvandlar sig i stället ur till urmödrar och föder en massa barn.
Utropstecken. Frågetecken.
Är inte det kulturella motsatsparet snarare att män flyr bort från samhället, bort från familj och konventioner, rent fysiskt - eftersom den möjligheten ändå har getts dem. Medan kvinnor i samma desperata längtan efter något annat istället tar livet av sig - eftersom det i många fall har känts som den enda vägen ut.
Inte heller det en konstruktiv lösning så klart. Men i mina ögon en mer sann generalisering (och faktiskt mindre provocerande) än Heberleins påstående om mödraskapet som kvinnans väg till sig själv.
Om vi nu ska prata i extremer.
Särskilt som mödraskapet i sig kan vara ett nog så gott skäl att vilja fly civilisationen.
För satan!
Och så fick svära över morgontidningen för första gången i år också. Känns bra.
söndag 2 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
4 kommentarer:
Varför provocerar det? Jag kan tänka mig hon har en poäng. (fast jag har inte hittat artikeln o alltså inte läst ;))
Spontant blev jag provocerad över att det inte kändes sant. Men sedan blir jag också provocerad över möjligheten att det är det.
Att kvinnor som är missnöjda med sitt liv väljer att skapa en annan individ att leva genom, istället för att se sig själv i vitögat.
Heberlein menar själv just att urmodraskapet är det mest provocerande man kan tänka sig i dag. Kanske är jag bara ett bevis på det.
Men den motbild till Kerouac och McCandless som dök upp i mitt huvud när jag läste hennes artikel var inte flerbarnsmödrar utan snarare Virginia Woolf och hennes parallellkaraktäerer i filmen "Timmarna". Tänkte också på Doris Lessing som lämnade man och barn i Sydrhodesia för att skapa sig ett annat liv i London (men likförbannat blev något slags hålldam åt en karl där).
Nu säger jag inte att det är fel att skaffa barn om man gör det av rätt anledningar.
Men för mig fungerar mödraskapet lika mycket som en bild för det symbiotiska beroende man instinktivt kan känna att man vill befria sig från. Om man nu känner att man behöver befria sig.
Ja har inte heller läst artikeln men av det marit återger kan ja ju bara säga att som man blir ja provocerad (om ja brydde mig om vad Heberlein hade att säga) över att det finns två återvändsgränder at välja mellan för att finna mig själv: sprit o vildmark...eh WHAT?!
Och som kvinna, borde det väl vara själva antitesen att skaffa barn - vill en kvinna finna sig själv borde det väl vara att frysa ner sina ägg leva livet som hon finner bäst och SEN när livet är levt befrukta äggen på SINA villkor vid typ 50 (maybe) och sen bara OM hon skulle vilja fostra ett barn, just because she CAN, inte för att hon MÅSTE.
så Marit, ja håller med...pissskitfanhelvetesatan!
/Kova
Nu menar inte Heberlein att det är dessa olika alternativ som står män och kvinnor till buds i deras verkliga liv. Men hon ser den tendensen inom fiktionen - att män som söker sig själva flyr till vildmark och sprit, medan kvinnor skaffar barn. Frågan är alltså mest om den tolkningen är relevant. Jag känner själv inte igen urmödrar från särskilt många ställen.
Skicka en kommentar