Takhöjd

Vaknar nervös.

I förhoppning om att snart bli sambo har jag annonserat ut min lägenhet för byte. Igår fick vi krok på en vindlande takvåning i ett litet hyreshus i Bromma. Med huvudet fullt av ögonmått försöker jag nu möblera denna presumtiva lya i fantasin. Jag tar ytorna som jag minns dem, placerar våra saker på dem och skapar så en tredimensionell vridmodell som jag ängsligt och mycket inkännande vandrar runt inuti. Trivs jag här? Trivs vi?

Den stora frågan: Är det bohemiskt intagande med snedtak, fönsternischer och frilagda bjälkar? Eller är stället bara en förvriden kub, helt omöjlig att hantera? Var ska jag exempelvis göra av min garderob? Var kan jag hänga min sydafrikanska vägskylt? Eller spänna upp stafliet? Och mest brännande av allt: Var får jag plats för alla mina böcker?

Tidigt på morgonen är jag uppe, kokar hälsogröt och läser DN. Fastnar så i artikeln av Nina Björk, om begär kontra behov, och lugnas för en stund av tanken på att saker inte är viktiga.

Ja, vad är egentligen behov i mina trånande bostadsdrömmar? Vad är rimliga krav? Och vad kan förkastas som fåfänga begär?

Behov: Värme, vatten, elektricitet. Frisk luft. En ytterdörr att låsa så att inte rövarna kommer in. Allt för en kostnad som inte inkräktar för mycket på baslivskassan.

Rimliga krav: Två rum och en plats att laga mat. Hyfsade förbindelser med resten av världen. En spontan känsla av hemtrivsel. Arbetsro. Allt för en kostnad som inte helt utesluter existensen av en kläd-, nöjes- och resekassa.

Fåfänga begär: Centralläge, alternativt en hipp förort vars namn får andra att lyfta bekräftande på ögonbrynen och nicka imponerat. Trägolv. En vacker utsikt. Ett coolt kök som får besökare att lyfta bekräftande på ögonbrynen och nicka imponerat. En orginell inredning som ger hemmet en känsla av konstärligt frisinne utan att för den skull gå över styr och bli kulturkoftigt och flummjönsigt. En medveten brist på statusprylar som metod för att uppnå en annan, förment "högre" status. Allt för en kostnad som samtidigt inte inkräktar nämnvärt på mode-, nöjes- och resekassan; detta så att jag, på samma gång som jag bor läckert, kan svassa runt i coola kläder, gå på coola konsterter och besöka coola städer, vars omnämnande får människorna omkring mig att lyfta bekräftande på ögonbrynen och nicka imponerat.

Men under vilken katagori sorteras egentligen raka väggar?

Vi ska dit igen i morgon, mäta bättre och fundera. Då får jag kanske också ro för tanken som fladdrar nu som en fågel under taknock, från bjälke till bjälke utan att hitta varken fram eller ut. Och till dess ska jag, där jag fortfarande sitter i mitt gamla vanliga hem på 23 kvadrat, med raka väggar, skissa på en ny målning.