Grön bock - grönt är skönt

150 handskrivna A5-sidor.

Efter en vinter och en vår av idel frustrationer, halvdassiga ursäkter och en mängd faktiskta förhinder är den aktuella versionen av min "novell" äntligen klar. Det tillåter mig att teckna till en ny, härlig bock i vänstermarginalen på min upptejpade väggplansch: " Den grandiosa planen för allt". Jag skyller fördröjningen på privata glädjeämnen, jobbstress och konstaterad anemi. Att jag till slut kommit i land är dock helt och hållet semesterns förtjänst.

Jag brukar säga att tristess är en nödvändighet för den typen av introvert och mycket koncentrationskrävande kreativitet som skrivande innebär. Ett yttre liv fullt av intryck är roligt och laddar batterierna med ny inspiration, men skadar samtidigt fokus. Ett av huvudsyfterna med min första semestervecka var därför just att bara ta det lugnt, att leva snävt, rensa ut, stanna upp. Som förväntat resulterade detta också i ett flertal dagar av koncentrerat hitta på.

Klart är det inte för den skull. Klart på allvar blir aldrig någonting någonsin. Att just den här novellen faktiskt har varit helt klar en gång tidigare, för ett antal år sedan, hindrar inte ens att den nu, i sin nya version, bara är ungefär trefjärdedels färdig. Nästa steg är att tänka över helheten, infoga några stycken här och där. Och samtidigt ska jag måla en tavla - allt i enlighet med min "grandiosa plan".

I kväll är det dock Åland som kallar. Biograferna ska ut på havet och leva rövare (rent bokstavligt denna gång). Hur kropp och sinne ska klara av att så drastiskt övergå från introvert askes, till superi och discodunka, återstår att se. I värsta fall finner ni mig väl hopkurad i en av livbåtarna på akterdäck, kruslockig och festsminkad, iförd en kortkort silverpaljettklänning (á la Eurovision - men, nota bene, införskaffad ett halvår tidigare) med raggsockor på fötterna och en bok i knäet. Men så illa ska det väl förhoppningsvis inte behöva bli.