Jag har både sett och hört

Kanske kan jag den här morgonen till och med ta mig tid efter frukosten att ska lägga mig på soffan och läsa några sidor i Vi, de drunknade.

Boken som bara tycks bli tjockare för var dag...

Jag läste Carsten Jensens reseskildringar Jag har sett världen börja och Jag har hört ett stjärnskott för kanske 7-8 år sedan. Särskilt den första delen av jorden-runt-resan var mycket fängslande. Jensen lät även mig se världen. Jag gav mig sålunda ivrigt i kast med hans stora roman så fort jag fann den i pocket.

Det är dock märkligt hur en person som skildrar fjärran och svunna tiders människor och miljöer så otvunget och levande helt tycks falla offer för någon slags ängslig vördnad när de människor han ska skildra bär kjol i stället för byxor. Romanen är bitvis något av det bästa jag läst på länge, bitvis är det inget mer än kvalificerad efterapning eller, rent av, ganska tråkigt. Avsnittet "Resan" är underbart. Och att välja ett "vi" som berättare, och därmed göra hela Marstals befolkning till en kör av samstämmiga röster där någon person då och då stiger fram för att sjunga ett solo, är ett snillrikt grepp. Men i bland blir solona helt enkelt för långa.

Nu vill jag helst bara att allt ska ta slut.