Det goda med det onda

Efter att ha burit runt på en utskrift novell nummer två, i gott och väl en vecka nu, utan att kunna förmå mig till att läsa något i den, tog jag mig idag vid lunchtid äntligen i kragen. Jag beordrade min rastlösa kropp till ett fik och satte igång.

Jag har dragit mig för detta. Jag har dragit mig, för jag vet att inledningen suger. Historien artar sig förvisso efter hand. Men inledningen suger.

Och det är ju ett sablars helsike.

Ändå är det ju en fördel att jag själv så tydligt ser att inledningen suger, för då kan jag göra något åt den. Det hade varit mycket värre om jag trodde den var bra.

Och det är ju alltid en slags tröst.