Lyxångest

Detta händer alltid när jag för ovanlighetens skull har en liten summa över.

Det är samma slags skräck man ofta drabbas av vid randen av ett stup. När den förvirrade hjärnan plötsligt vänder på perspektiven, så att bergväggen blir horisontal, och man övermannas av impulsen att helt enkelt ta ett steg över kanten.

I ett fåtal sekunder känns det som man flyger. Sedan slår man, hårt, mot botten.

Jag slappnar av först när slanten finns tryggt förvarad i en konjunktursäker räntefond, och jag sålunda rest ett stängsel mellan mig själv och avgrunden.