Inte nog med det.
När författaren till Legionärerna, i ett försök att vetenskapligt undersöka hur en kropp faktiskt påverkas av hungerstrejk, utsätter sig själv för en åtta dagars fasta under vilken han enbart får dricka vatten, snuddar han oförutsett (och utan att inse det själv) vid en helt annan sanning - den avskurna idiotin hos anorexia nervosa:
"... i sin absurda meningslöshet hade experimentet ändå ett slags mening. Alla dessa ständiga observationer, dessa eviga mätningar och vägningar, dessa pulskontroller och promenader med tidtagning, de skapade ett tillstånd av uppdriven egocentricitet, de tycktes slå en ring runt honom, en ring som avskärmade honom från världen. Livet gled förbi där ute, man bombade Hanoi och demonstrerade, Svetlana kom till New York och pratade sitt charmerande strunt, ett fartyg förliste och några svenskar blev dubbelmästare i bordtennis, men runt omkring sig drog undersökaren allt högre murar av observans, egocentricitet och självmedvetenhet. Och dag för dag blev detta allt uppenbarare: den närmast hysteriska upptagenheten av sig själv som till sist kom att dominera allt."
söndag 1 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar