Rätt svar (deltävling 9): Gärdet!

Och veckans grattis går återigen till Morgan som med sitt snabba svar räddat sig tillbaka i ledning. Poängtabellen kommer uppdateras med viss försening den här veckan eftersom jag själv är bortrest (och av den anledningen ursäktar jag mig också för eventuella redigeringsmissar i det här inlägget - jag har inte haft möjlighet att granska det i förväg och göra nödvändiga ändringar). Men så mycket kan man ändå konstatera: Det är ett hårt lopp det här!

Som Morgan också mycket riktigt påpekade är det inga mindre än guldbaggens artfränder som poserar i ledtrådsbilden. Hela plattformen på Gärdets tunnelbanestation är kransad av liknande montrar fulla av märkliga insekter.

Eller rättare sagt: montrarna skulle ha varit fulla av sådana skalbaggar om det inte varit så att många rövats bort sedan invigningen 1965. Där har montrarnas innehåll istället ersatts av fotografier (av Pelle Stackman) ur konstnärens egen samling av ca 35.000 riktiga småkryp, pojksadistiskt spetsade på nålar.

Somliga arter i denna samling hade tidigare varit okända för vetenskapen och fick sålunda namn efter konstnären. Allt skänktes vidare till Naturhistoriska Riksmuséet 1995 och kan alltså beskådas där.

De baggar som ännu finns kvar är spännande nog - även om jag måste säga att ljuset i montrarna är smått bedrövligt. Vackra är de långt ifrån alltid. Lika ofta är de dråpliga eller obehagliga men vittnar alla om en skaparglädje som inte vill låta det rimligas gränser sätta stopp för vilka djur som borde få finnas i världen.

Många talar ju gärna illa om uppsynen hos den otympliga filmprisstatyetten, guldbaggen själv (här en bild). Jag hör dock till tillskyndarna. Den är omedvetet vacker i sin fulhet. Och det där krypande, knastrande, rysliga som är insekternas väsen, fungerar alltid som en skön och uppfriskande kontrast mot det tröttsamt dekorativa - åtminstone när krypen alltså stannar inom konsten.

I huvudsak är det alltså insekterna som gjort Karl Axel Pehrson (1921-2005) till ett namn i stugorna, men Pehrson var också grafiker och målare. Till skillnad från skulpturerna som alltid haft en tydlig lutning åt det bisarra och obehagliga (han orsakade faktiskt en mindre skandal med sin första separatutställning 1954) karaktäriseras målningarna av starka, glada färger och somrigt ljus. Men även här anar vi nog en lekfull dragning åt det makabra. Det är inte svårt att se hans blommor som köttätande växter.

Vill ni läsa mer om veckans konstnär hittar ni en fin presentation av Pehrson på den här konstsidan (text tagen ur Ulf Lindes biografi). Exempelvis bjuds vi där på en kuriös detalj om konstnärens samlarmani: Den yttrade sig först som en bisarr fäbless för sybehörsknappar, vilka kunde samlas, studeras och klassificeras, allt utifrån färg och form, just som insekter. På samma sajt kan man även se bilder av naturmålningar samt följa med på ett besök i Pehrsons ateljé 2002.

På Gärdet hittar vi just nu också en av tunnelbanans tillfälliga, regelbundet utbytta utställningar i reklamplanschramarna: Nachtspiel av Jens Fänge (född 1965). Vi avslutar med en bild ur denna samling, som väl helt enkelt får tala för sig själv.