Det större mönstret

När vi ändå är inne på fotboll, massupplevelser och Ruhrområdet:

I den snygga SANAA-Gebäude i Essen visas just nu en utställning med bilder av bland annat Andreas Gursky, som med sina ofta gigantiska fotografier tycks vilja få betraktaren att se sig själv som en myra bland andra identiska myror i samhällets stora stack. På tillräckligt stort avstånd visar sig allt som vi trodde var unikt hos oss själva vara blott variationer av ett mycket större mönster, som vi synbarligen och utan motstånd gärna förlorat oss till.

På den aktuella utställningen finns exempelvis en bild av en fotbollsläktare. Av planen i nederkant syn bara ett av målen. Spelarna är någon annanstans och fokus ligger istället på publiken, på det som fått dem att sätta sig där i identiska tröjor och hoppas på samma sak. Kanske handlar det inte alls om själva sporten. Kanske är sporten bara en ursäkt för något betydligt mer grundläggande.

Jag stod där en god stund och försvann bland de olika ansikten som framträdde i folkhavet, allihopa utbytbara, men i sig själva var och en egen liten värld, byggd som de tror, av den egna fria viljan.

Jag hoppades hitta en länk till själva fotografiet. Men den tycks inte finnas upplagd någonstans och istället får ni klicka igång filmsnutten på Ruhrblickes presentationssida, skrolla fram till 5.05-5.12 och eventuellt pausa där. På köpet får ni även en glimt av Gursky själv, när han pratar några sekunder om sin konst.

(Hans 99 cent II Diptychon är det världens dyraste foto, sålt på Sothesby´s, för 3,3 miljoner dollar.)