Kulturhauptstadt 2010 - Das Ruhrgebiet

Zeche Zollverein (mellan 1847 och 1986 storskalig kolindustri - nu världsarv, industriminne och kulturcentrum).

Vi börjar där, liksom vi gjorde - jag och min vän från Berlin.

Att utan förväntningar cykla in genom ett hål i grönskan bakom Zollvereins "kokerei" (den del av indrustrin som förvandlade kol till koks) och plötsligt befinna sig vid foten av denna enorma fabriksruin, ensamma med den i en stilla måndagsmorgon, kan nästan liknas vid en religiös upplevelse.

Det som en gång var en smutsigt bullrande jättemaskin, myllrande av tusentals svettiga arbetare, ligger nu tyst och slutet, närmast mystiskt i sitt långsamma förfall. Likt en futuristisk katedral mitt i landskapet. En byggnad uppförd med stor möda av fjärran framtida människor, och nu återfunnen i en ännu mer fjärran framtid, av människor som sedan länge glömt bort varför den en gång blev rest.

Vi kunde så klart inte låta bli att klättra in i den, som två organiska löss på detta utomjordiskt stora, mekaniskt fossilerade leddjur. (Liknelserna hopar sig.)

Den som minns mitt i jämförelse mycket ynkliga bidrag till fotoutställningen "Mitt kreativa rum" inser lätt att det var kärlek vid första ögonkastet.