En massa energi

Det hade varit roligt att leva för ett par-tre hundra år sedan. Innan det var nödvändigt att behärska differentialekvationer för att bana nya vägar inom fysiken. Då när det räckte fint att exempelvis släppa dankar i en sandlåda och räkna djupet på groparna för att inse att energin inte är beroende av hastigheten, utan av hastigheten i kvadrat, och därmed sätta de gamla teorierna ur spel.

Nu för tiden är det så mycket mer komplicerat. Utan en enorm matematisk begåvning och tillgång till partikelacceleratorer är det närmsta man som lekman kan komma världsalltets mysterium att läsa populärvetenskapliga sammanställningar av vad klokare män och kvinnor redan lyckats komma fram till och göra sitt bästa för att få huvudet runt det.

Den som (i likhet med mig) dessutom älskar att öda sin fritid på sådant där vetenskapligt trivselgrubbleri har en hel del nöje att hämta i David Bodanis E=mc².

Här får man inte bara den särskilda relativitetsteorin förklarad för sig på ett lättsamt och pedagogiskt vis, man får även stifta bekantskap med de forskare (och intressanta personligheter) som genom århundraden studerat de grundläggande begreppen energi, massa, hastighet, och tillämpat kunskaperna för att bygga både nyttiga och förskräckliga ting.

För första gången tror jag mig faktiskt förstå hur massa och energi hör ihop, hur det ena kan övergå i det andra och vad ljusets hastighet har med saken att göra.

Min hjärna kokar glatt av alla nya tankar och sedan jag lagt ifrån mig relativitetsteorin skyndar jag ivrigt vidare till Bodanis uppföljare om "universums mäktigaste kraft", den om Elektriciteten.