Sverigedemokraterna är en tacksam fiende.
Alla någorlunda vettiga människor är emot dem. Det är heller inte mer än rätt. Men som jag någon annan gång också påpekat - det går mode även i indignationen.
När tillräckligt många börjar tycka samma sak och bekräftar varandra blir det lätt en ganska obehaglig stämning. Tonläget skruvas upp. Man byter sansade argument mot aggressivitet och nyanserna försvinner samtidigt som toleransen mot ifrågasättande.
Jag tänker att känslan i sig är densamma vad det än är man protesterar mot. Oavsett om det är bra eller dåligt. Ruset är detsamma, oavsett om man är många och hatar invandrare eller om man är många och hatar dem som hatar. Känslan av självrättfärdighet är densamma. Det hastigt eskalerande ryggdunkandet och upplevelsen av att företräda sanningen. Den där känslan som också kan få individer eller hela grupper att plötsligt gå över gränsen för det som alldeles nyss var otänkbart. Som att massavrätta människor. Eller att utan åtskillnad bara kalla dem för monster.
Och även om den indignation man känner är fullt rimlig, ur en humanistisk synvinkel kanske rentav önskvärd, bör man vara på sin vakt när man känner hur den där känslan börjar dra.
Det förföriska i att vara många och att ha en tydlig fiende är ju just vad som gärna gör människan så farlig.
tisdag 21 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
.JPG)
dam.JPG)
8 kommentarer:
Så sant sagt Marit! Reflektion är alltid viktigt, och man ska inte undervärdera grupp-psykologins makt. Hur behjärtansvärda ens åsikter än är.
Indeed - även om steget är långt från plattan till massavrättningar finns det, som du skriver, något obehagligt i ett dramaturgiskt uppbyggd "de är onda vi är goda". Ibland kan den vara befogad (jag tänkter typ länder där människor inte har något annat verktyg att slåss för sina demokratiska och mänskliga rättigheter med). När det gäller Sverigedemokraterna är ju själva problemet rotat i förenkling, demonisering och det förförande i att höra och hålla ihop.
Josefine - ja, och ett enkelt exempel är ju Sydafrika där de förtrycka delarna av befolkningen hade all rätt i världen att organisera sig och resa sig mot apartheidregimen. Men när man väl segrat måste man också vara stark nog att se sin de forna fienderna som människor, och möta dem med samma respekt som man just avkrävde dem. Annars blir allt bort i tok.
Håller iofs med, Marit. Men eftersom du nämnde Sydafrika..förvisso gäller det att instifta lagar och förordningar asap efter ett maktskifte som respekterar demokratiska värderingar, men att inte eftersöka människor i ledande ställning som torterat och dödat människor eller beordrat det, är horribelt.
Och ja, det är en aning bakvänt att ha problem med att ens SITTA bredvid en demokratiskt invald person bara för att du inte delar dess värderingar. Skäms en aning för de individer som sagt så i mitt eget parti.
/Kova
Kova: Jag vet inte om du menar att man i Sydafrika inte ställde någon till svars för apartheid?
Nu hamnar vi kanske lite vid sidan av grundspåret här (vad jag menade att säga var bara att ett stort och allmänt rättfärdigat hat är farligt vad det än riktas mot).
Men vid sidan av regelrätta brottsutredningar, inrättades ju i Sydafrika tex också den sk sanningskommissionen, som fungerade som en lång serie inte minst terapeutisk rättegångar, i avsikt att bekräfta, reda ut och i någon mån ersätta de hemskheter som skett under apartheid.
Det var ju inte så att man bara ryckte på axlarna åt alltihop och fortsatte som om ingenting hade hänt. Däremot hade man som mål att så snart som möjligt uppnå försoning.
Och nu menar jag alltså inte att jämföra Sverigedemokraterna med vare sig offer eller förövare under apartheid. Men man kan ju ta avstånd från deras åsikter utan att gasta saker som att de borde dö.
Håller helt med ang. SD och de obehagliga strömningarna man ser från de etablerade partierna.
Och ja, precis vad ja syftade med SydA, sanningskommissionens syfte var ju försoning och att gå framåt, men i reel mening har ju väldigt lite förändrats i Sydafrika, mer än på pappret i och med lika värde etc etc.
Ställer man ingen till svars och straffar de skyldiga, må de vara en eller 100 som i Nurnbergrättegångarna kommer "såret" ligga där o gro i årtionden framöver..
anyhoo, flåt stickspåret :)
/Kova
Hehe. Kanske får vi enas om att vara oense i den här frågan, precis som i så många andra.
Kan inte tro att någonting hade varit bättre i Sydafrika i dag om man efter de första fria valen för 16 år sedan ägnat en massa energi åt vedergällning istället för att, så gott de gått, försöka övervinna sin ömsesidiga misstänksamhet och gå vidare.
Kanske hade vi annars sett samma situation där som vi nu gör i Zimbabwe.
Funderar förresten på att åka tillbaka Kapstaden igen i vår. I så fall kan vi gärna fortsätta våra skärmytslingar i ämnet!
Indeed ma cherie...but only if you turn black and venture into a black township in Soweto or the outer rims of Jo-burg hahaha ;D
http://www.mcclatchydc.com/2009/04/19/66232/fifteen-years-after-apartheid.html
http://www.doxtop.com/browse/148a4847/racism-in-south-africa-ten-years-after-apartheid.aspx
/Kova
Skicka en kommentar