Just när allt är för sent

Plan 5 i Kulturhuset. Gratis inträde.

Jag strövar tyst omkring i de nästan öde rummen där Loretta Lux barnporträtt hänger, stirrar in i modellernas ögon och försöker komma fram till vad det är där inne som är så krypande obehagligt.

Det faller mig in att de befinner sig precis på gränsen - gränsen mellan det fördomsfritt barnsliga (den korta tid när ingenting förvånar eller chockerar eftersom ingenting ännu har hunnit bli normalt) och den fördomsfulla, socialt formade vuxenvärlden.

Lux har fångat dem i just det ögonblick när allting är för sent.

I deras förnumstiga små ansikten lyser redan något övertygat, något just till följd av övertygelsen skrämmande. Kanske ska de en dag, av tvång och chock eller genom långsam insikt, kunna omvärdera sin just förvärvade, ohjälpligt nedärvda, föreställning om tillvaron. Kanske inte.

Nej förmodligen inte. Från och med nu kommer deras hjärnor vara mer eller mindre förstenade.

De inser det inte själva än. Men de är redan förlorade.