Separationsångest

Tavlorna står redo, lutade i flock runt skiljepelaren i hallen. Snart ska de bäras iväg.

Jag tänker på stycket i Lida, där den fängslade författaren just fått foten avsågad och raskt ser den bäras ut ur rummet. I sitt omtöcknade tillstånd lägger han märke till ett ärr vid ena ankeln på den amputerade kroppsdelen och minns i samma stund exakt hur och när han fick det. Insikten som följer, men som ännu inte riktigt sjunkit in: Att det där är hans fot, hans! fot, en fot som alltså borde sitta fast längst ner på hans ben, men som just nu försvinner utom syn- och räckhåll.

Inget kunde bättre beskriva den surrealistiska upplevelsen av att plötsligt skiljas från en del av sig själv. Kungen King i sitt esse.

Vart penseldrag där på dukarna en liten bit av mig.

Nå.

Målningarna forslas förvisso till galleriet idag, för att hängas upp och ut till försäljning. (Kom och köp mina avsågade fötter...) Men om två veckor kan de ju mycket väl vara hemma igen.