Mannen som täljt till dem heter Hans Bartos (född i Wien 1944). Han fick sin utbildning vid Nyckelviksskolan, Konstskolan Idun Lovén och Konsthögskolan och idag är han själv en av två ansvariga för en konstutbildning i Målning och Skulptur på Vårdinge by folkhögskola. Bland hans övriga verk märks exempelvis "Vindflöjlar", en offentlig skulptur utanför Visby lasarett. Just vindmobiler lär också vara något av hans Bartros specialitet.
Men så mycket mer information om veckans konstnär har jag i ärlighetens namn inte lyckats skramla fram. Även plakatet på själva Skogkyrkogårdens station nämner inte mer än hans namn och att där ska finnas två "jättelika" (!) stolar i trä. Hans Bartros får sålunda göra sitt uttåg ur den här bloggen i nästan lika hemlighetsfulla former som han dök upp.
Skogskyrkogården i sig har dock (såsom utnämnd till ett av jordens ca 880 världsarv) en egen hemsida full av fakta. Här får vi bland annat veta att kyrkogården byggdes mellan åren 1917-40 (utifrån arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz tävlingsvinnande förslag "Tallum") och att detta är Sveriges största begravningsplats, åtminstone i antalet gravar räknat, det vill säga ungefär 100.000 stycken. (Räknar man enbart till ytan är emellertid Kvibergs kyrkogård, med sina 30.000 gravar, mer än 30 hektar större.)
Över huvud taget är detta en mycket vacker plats. Min farbror Sven begravdes här i höstas. Annars har jag tursamt nog enbart haft rent estetiska motiv för att besöka Skogskyrkogården. Jag vill hoppas att detsamma gällt för er.
Nu slår vi emellertid knut på denna deltävling och ser framåt mot onsdag. Då går startskottet för tävling nummer 15.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar