måndag 20 april 2009

Romanen är död! Länge leve romanen!

Ord som ett sätt att förinta orden. Språk som ett sätt att krossa sig självt och därmed också krossa minnet, krossa identiteten, krossa allt det som överhuvudtaget utgör en människa. Berättande som en väg att besudla och förvanska och på så sätt döda kärleken till det som aldrig blev. Text som ett försök att brotta själva texten till marken.

-Ger du dig än textjävel?

Men nej det gör ju texten inte.

Trots att Världens sista roman utsätter sig själv för ett riktigt tappert nacksving är Daniel Sjölin (författaren och sin fiktiva namne berättarjaget) lika mycket språkets fånge i romanens slut som i dess början. Han tvingas kapitulera, som ett vilt protesterande men slutligen helt utmattat barn, i en förälders tålmodiga famn.

Och nog är hans hatkärlek till orden alltför glödande för allvarligt menade mord?

Ja, det är svårt att inte bli imponerad av Sjölins förmåga att göra slavsylta av språket och samtidigt vitalisera det. Det är en svindlande bergochdalbana han bygger, full av hisnande associationer, äckel och humor. Hör man till dem som älskar sådana här böcker, böcker som ytterst egentligen handlar om sig själva och som använder språket som dissektionskniv för att angripa människans själ, då är det bara att gratulera för här bjuder författaren förmodligen in till årtiondets fest.

Hör man emellertid till dem som lätt tappar tålamodet när språket helt förlorar kontakten med det som vi i vanliga fall kallar verkligheten och stundom snarast förvandlas till ett slags abstrakt ordmåleri, bör man nog hålla sig borta.

Själv pendlar jag mellan lägren. Jag är glad att ha läst Världens sista roman. Jag är glad att den finns. Men personligen föredrar jag litteratur som försöker nå utanför sig själv, litteratur som gör sitt bästa med de verktyg som ändå står till buds - orden, språket, texten - hur otillräckliga, missriktade och förrädiska de än kan synas vara. Ofta kommer man ju ändå en bra bit på vägen.

(Svd hade en fin recension av Världens sista roman när boken först publicerades.)

Inga kommentarer: