Gouache

I november varje år har Grand Palais i Paris en stor utställning med hundratals konstnärer från olika håll i världen. Förra året deltog exempelvis Ana Maria Lorenzen. Det föll sen på hennes lott att försöka samla ihop några skandinaviska konstnärer till detta års salong. Hon fick se min utställning på Galerie Paname tidigare i våras, och frågade om jag ville vara med.

Och det vill jag så klart.

Utställningen kallas Salon du dessin et de la peinteur á l'eau. Vilket alltså innebär teckningar samt målningar i vattenfärg. Underlaget måste enligt reglementet vara papper. (Man får även delta med skulpturer i papper.)

I morse började jag färglägga det uppskissade motivet till det som förmodligen ska bli mitt bidrag. (Jag ropar dock inte hej förrän björnen är skjuten.) Det är något av ett äventyr för jag har aldrig målat något så stort i vattenfärg förr. Jag visste inte ens vad det var jag letade efter när jag gick till en butik för konstnärsmaterial igår och bad om någon typ av vit vattenfärg i tub, något som gick att kombinera med akvareller.

Som vanligt när jag befinner mig i konsthandlar, kände jag mig alltså en smula tafatt och osäker. Jag är ju inte utbildad till målare. Jag har inte fått lära mig i förväg vad alla saker heter och hur de används. Jag erövrar istället teknikerna i den takt jag behöver behärska dem (tacksam över att ha ärvt min mors inställning till hantverk och liknande: Man kan allt innan motsatsen bevisats). Hittills har ju detta också lyckats över förväntan, även om jag säkert tar en hel massa experimentella och onödiga omvägar innan jag når mina mål.

(Jag hade faktiskt en lång irriterande dröm härom veckan där jag just stod och dividerade med en getskäggig fransk materialhandlare. Svart basker hade han dessutom och han försökte pracka på mig en mängd prylar jag inte alls bett om och ville över huvud taget inte alls lyssna på mina fåniga invändningar. Till slut föste jag honom helt enkelt åt sidan och plocka själv åt mig de tuber och penslar jag faktiskt visste att jag behövde. Han muttrade men lade sig. Det kändes som en seger.)

Som vanligt tyckte jag nu också att expediten tittade föraktfullt på mig när jag steg fram. Inombords suckade hon kanske över att behöva svara på ännu en idiotisk fråga från någon glad amatör som skulle hem och kludda för att sedan plåga sin omgivning med resultatet. Hon pekade trött på en samling tuber med gouache och förklarade att det alltså är täckande vattenfärg. Jag plockade åt mig två stycken och skyndade mig så snabbt jag kunde därifrån.

Nu lutar jag mig tillbaka och begrundar resultatet av en första förmiddags ansträngningar. En svart herrsko. Lite grånad och sandig. Men framför allt, med tydlig tyngd! Det är alltför tidigt att säga något om det slutgiltiga resultatet men det artar sig i alla fall bra.

Det tackar jag min nya vän gouachen för.