Dödläge

Har fastnat i en vallgrav i första världskriget.

Peter Englunds Stridens skönhet och sorg är naturligtvis ett mästerstycke, men uppenbarligen är jag inte på humör för truppförflyttningar och köttsår just nu för till godnattsaga läser jag istället slumpvisa ex ur sambons Rocky-samling.

(Dagens (bagatell-) parallell (på tal om Guillous tendens att mest skämta på andras bekostnad): Att Rocky lyckas vara så rolig beror inte minst på att den driver med huvudkaraktären själv, till skillnad från exempelvis Nemi, som ju alltid vet bäst, vilket, som ni förhoppningsvis redan inser, är olidligt tröttsamt, särskilt som Nemi (till skillnad från Guillou (och Rocky) (i likhet med mig idag)), faktiskt inte har ett skvatt att säga.)