För en, för alla

Lagom till vernissagen är jag också klar med en ny tavla som (följaktligen - den är en stor ruta av våt färg) inte kommer synas på utställningen. Jag tror för den delen inte heller att någon annan än jag själv kommer förstå vad den handlar om.

Vilket alltså är (om ni vill veta det): En introvert besvärjelse.

En återgång till något ursprungligt, något öppet men ändå okränkbart. Det bästa i en. Att minnas det och värna det.

Eller för alla andra som ser den: En typ liksom snäll och prydlig målning med två clownmänniskor på, samt lite annat krafs runt ikring.

Typ liksom.

Bild kommer väl vad det lider.