Hetsläsning

De senaste två dygnen: Snabba cash, Jens Lapidus. Imponerad. Mest av allt av överblicken. Det känns som om han för en stund gör Stockholm genomskinligt för mig, så att jag inte bara ser ytan, skyltfönstren, kostymerna, videobutikerna, barernas blinkande neon, utan även det stora mörkermaskineriet bakom dem.

Stilen fungerar också. Det är träffsäkert. Detaljerna skarpa. Och det är spännande, inte tal om annat. Det finns dock en risk med att tillämpa en sådan strikt form, med kapitel som i obruten takt alternerar mellan tre olika karaktärers perspektiv. Risken är att författaren vid något tillfälle egentligen inte har något att säga om en av personerna men ändå måste klämma in några sidor om vederbörande, för att inte bryta kedjan.

Senare halvan av boken vinglar också lite på kanten av den fallgropen. Det är inte längre samma framåtdriv i historien. Psykologin är fastslagen och utvecklas inte på samma sätt som i början. Ett och annat står och stampar i väntan på att andra saker ska hinna ikapp. Men vid det laget är man redan så engagerad att man ändå läser vidare.

Jag blev klar i natt efter ett sista hetsigt läspass och klämde in pocketen i bokhyllan någonstans i närheten av andra författare på L (måste verkligen komma på en lösning på utrymmesfrågan snart). Nu återstår det bara att vänta på filmen. Synd bara att man så tydligt kan se framför sig hur... obönhörligt svensk den förmodligen kommer bli.