Jagar runt efter nya delmål

The Grapes of Wrath är välskriven, vackert och långsam. Själv är jag slarvig och otålig.

I boken reser de drömmande och hoppfullt mot persikornas Kalifornien, gungar sig fram längs route 66, människor och möbler, saltfläsk och husdjur, huller om buller i överlastade pickuper. Själv ilar jag genom vardagen som på en 20-växlad tävlingscykel. Jag har inte tid för familjeråd. Jag vill redan vara framme.

Sprang en mil i morse för att bli av med lite energi. Sedan städade jag lägenheten. Jag har skickat novellutkastet på dubbel remiss till vänliga själar och på söndag har jag bokat tid för fotografering. Jag har till och med sorterat och bokfört hela den skräckinjagande högen med knöggliga firma-kvitton som tornat upp sig på skrivbordet ända sedan i maj. Nu vet jag inte vad jag ska göra.

När jag såg DVD-recensionen av Inland Empire i DN. trodde jag, dum som jag var, att den redan fanns tillgänglig att hyra. Den hade säkert kunnat fungera som ett tillfälligt utlopp för rastlösheten. Men i butiken fick jag veta att den än så länge bara kan importeras som specialutgåva från England, och vill jag se den (lagligt) utan att köpa den måste jag alltså vänta till november.

Så lever vi vidare i sviterna efter Astorias död. Och istället för en egen recension av David Lynchs senaste skapelse, får jag väl bjuda på en rolig historia, en repris från den gamla goda tid när Astoria Cinemas ännu inte var helt uträknat.

Och med det pilar jag vidare. Osäker på vart.