I jättegorillans hand

Det skulle finnas en fåtölj.

Den skulle vara i svart läder. Den skulle ha en skålformad sittdyna i botten, med fem ledade utskott runt omkring, nästan som en bur. Den skulle vara precis så stor att man kunde kura ihop sig till ett litet nystan där inne och sedan, med en bestämd rörelse, vika ner utskotten över sig. Lädret skulle vara stansat med ett rutnät av fina linjer och kringelkrokar, och det skulle finnas ett system inbyggt som höll skinnet torrt och lent samtidigt som det utsöndrade en lugnande värme. Innifrån dynan skulle man ana en svag puls. Något som fortplantade sig genom ens egen kropp, liksom en basgång. Och någonstans i de övre delarna av fåtöljen skulle det också sitta ett antal högtalare, som förmedlade ett lågfrekvent mullrande. Likt en hela tiden närvarande, men inte alls störande, djupandning.

Man skulle kunna sova där inne. Man skulle väl knappt vilja göra något annat.