Biografi (21) - alla vägar bär till Victoria

Min far och jag talas inte vid varje dag. Idag ringde han dock.

-Jag sitter på jobbet, sa jag, och väntar på en brandövning. Vi ska släcka dockor på innergården.
-Jaså, på Nybrogatan då?
Det var på Nybrogatan jag senast såg min far. Det var i mellandagarna 2005. Den biografen är bara en ekande grotta bakom husfasaden nu, sedan Astorias konkurs, en spöksal plundrad på allt av värde.
-Nej, nu är det ju Victoria.
-Jaså, Victoria? Ja där är det nyrenoverat nu.
-Ja här är café och sånt.
-Där har jag lagt mattor. För ett år sedan.
-Här? Uppe på övervåningen?
-Ja.
-Vid caféborden?
-Nej där uppe i maskinrummet. Och där nere, en och en halvtrappa ner.
-Jo där finns ju också en liten salong.
-Men någon projektor såg jag inte där. Jag vet inte vad det var för rum.
Victorias 5:a är med sina 18 stolar Sveriges näst minsta salong.
-Kanske hade de tagit ut projektorn, då tillfälligt, sa jag.
-Ja kanske det, sa han.

-Jaså, ett år sedan, sa jag. Här är jag hela tiden.

Samtalet fortsatte en stund. Han berättade att nuförtiden är han pensionerad. Det är visst skönt. Han har sålt jobbilen, sitter i sin lägenhet i Johanneshov, tittar på OS och tar det lugnt. Han sa att jag lät pigg.

-Det var ju bra, sa jag.

Vi rundade av det hela. Slutsatsen var att vi förmodligen inte får tillfälle att ses till jul det här året heller.