För övrigt

Såg jag Barnhemmet igår och kunde sedan inte somna. Det genomgående blunda-titta-temat var uppenbarligen effektivt. Äntligen en lyckad skräckfilm!

Har jag just börjat läsa Marisha Pessls Fördjupade studier i katastroffysik, och alla mina negativa fördommar om amerikanska samtidsromaner besannades redan på sida 26. Humor bor i detaljen. Exakthet ger en berättelse liv. Pessl har läst sin läxa. Hon har läst den så flitigt att nu slår hennes nätdörrar mot karmarna 2,25 gånger. Ja, redan de första 30 sidorna av boken är så belamrade med oväsentliga detaljer (främst titlar och publiceringsdata över påhittade avhandlingar) att jag är vill ställa mig upp och slåss. Förmodligen ska det väl se ut som berättarglädje. Jag tycker det luktar av sjuklig ängslan. Men en succé har ju boken blivit likväl. Kanske slappnar den av lite bättre framöver.

***

30 sidor senare: Ok, det artar sig.