Dagens anekdot

En man kommer till biokassan för att köpa en biljett. Han blir personligt förorättad när han får veta att filmen han vill se inte visas i största salongen.

-Vi måste ju anpassa det där efter hur stora filmerna är och hur bra de går, säger jag.
-Ja och då diskrimineras de bra filmerna, säger han.
-Helst skulle vi ju så klart visa alla filmer i största salongen hela tiden, säger jag diplomatiskt.
-Förr fanns bara en stor salong, säger han, en aning triumfatoriskt.
-Och då kunde man bara visa en film åt gången, påpekar jag. Nu kan vi visa fyra.
-Förr fanns fler biografer, säger han.
-Det har du i och för sig rätt i, säger jag.
-Det var bättre förr, sammanfattar han. När det inte var marknadsekonomi.

(Låt oss bortse från hans påstående att vi någonsin skulle ha haft annat än någon form av marknadsekonomi här i Sverige.)

Till poängen hör att filmen mannen just löst biljett till är Katyn. En film med underrubriken"Brottet Stalin inte kunde dölja", om det synnerligen planekonomiska Sovjets brutala mord på tiotusentals polacker i Katynskogarna 1940.

Hade jag inte varit en sådan väldrillad serviceperson hade jag gärna påpekat för honom att en film som denna med största sannolikhet hade strypts i sin linda, så att han inte kunnat se den alls, på stor duk eller liten, om vi inte just begåvats (och förbannats) med en fri marknad.

Nu ler jag bara och tiger still.