Två glödande korn i askan

Genom ett postapokalyptiskt USA vandrar en far och hans son. Världen ligger i aska. Himlen är grå och träden döda. Inga fåglar flyger längre. De är på väg mot kusten, men det är osäkert vad som väntar dem där. Huvudsaken är väl att bara ha en anledning att fortsätta leva. Ett mål för att, steg för steg, orka ta sig igenom även nästa dags umbäranden. För att uthärda kylan och svälten.

Vägen gav Cormac McCarty Pulitzerpriset 2007. Jag köpte den häromdagen och läste sista sidan för en timme sedan. Under två dygn hade jag då levt flera månader på livets yttersta gräns, under ett skälvande paraply av ömhet.

Jag skulle kunna skriva en lång utläggning om den här boken men jag vill inte riskera att prata sönder den. Dess storhet är för skör. Läs den själv i stället.