S.O.L.

Min farbror Sven gick nyligen bort.

På begravningen hasplade prästen ur sig en kort, opersonlig resumé av hans liv, mellan de olika varianterna av halleluja. Uppvuxen i såväl Skåne som Dalarna. Jazztrubadur och handelsman. Prästen knöt ihop min farbrors levnad med konstaterandet att vi helst bör lämna det åt Gud att fälla dom över en människas tid här på jorden. För det gör Han Ovan Där så mycket bättre och mer rättvist än vi. Även ett liv som vid första anblicken kan synas torftigt och betydelselöst, menade prästen, kan få en högre mening i Vår Faders ögon.

Den vitskrudade mannen med bibeln i händerna syntes mycket nöjd med sin predikan. Allt han lyckades illustrera var väl emellertid att åtminstone präster bör hålla sig ifrån att göra domslut över människors liv.

Den låt min pappa valt att spelas i kyrkan var också The Mills Brothers with The Tommy Dorsey Orchestra och "Please Don't Talk About Me When I'm Gone".

Istället för att säga något mer lägger jag därför bara ut en bild av min farbror, så som han såg ut under sin glans dagar, när han var ung, fingervig och stjärnögd och frontfigur i sin egen jazzorkester. Om det funnes en gud ville jag också få tro, att det var så här han såg till att min farbror fick fördriva evigheten.

Sven Olov Löf (1932-2008)