Biografi (30) - Decenniebuggen

Vi hade förberett oss på en smidig första dag på det nya decenniet. Allt löpte också på i prima stil till dess att foajén plötsligt släcktes ner, proppskåpet började surra på ett oroväckande sätt och datorerna blinkade till och dog.

Maskinrummen skonades som genom ett mirakel. Men kylan, som redan tagit biografen i sitt grepp, sjönk snabbt när vi insåg att vi fick välja mellan ledljus eller värmefläktar. Det fanns alls inget ljus på toaletterna.

Medan maskinisten sprang runt med en skarvsladd och en ficklampa i hopp om att i någon av alla skrubbar lyckas lokalisera det centrala modemet, samt inte minst dess elförsörjning, fick vi duktigt återgå till manuell, kontant biljettförsäljning, allt medan besökarna gärna skällde ut oss för att det var så kallt och mörkt överallt.

Den sista visningsrundan räddades genom att personalen fick sitta med inne i salongerna med var sin ficklampa för att, vid en eventuell nödsituation, kunna lysa vägen mot närmaste utgång.

För min del föll lotten på Sin Nombre, en riktigt fin och tragisk film som såväl formmässigt som tematiskt sorterar in under samma kategori som Frozen River, och som jag gärna berömmer på alla möjliga sätt men som knappast lär förändra mitt liv.

Närmast mumifierad av köld fick jag därefter bege mig av hemåt, trött och med ryggen stelnad i en frusen knuta.

Vad beträffar mitt arbetsliv får 2010 (däremot) gärna avvika rejält från hur det började.