Senast sedda

På två månader var jag knappt på bio alls. Nu när jag i några snabba ryck försöker ta igen vad jag missat inser jag att det inte är så mycket. Det blir två tummen upp mot tre tummen ner. Vi tar det i fallande ordning.

Sherlock Holmes - Om man bara lyckas bortse från att detta är ännu en intrig om ordensmän som söker världsherravälde, och kanske kan överse med alla de dinglande kvinnooffren, så var detta en riktigt befriande rulle. In med en fräschare storyline till nästa film bara så kan det här bli hur bra som helst.

Away we go - Eventuellt en lite för enkel upplösning, modell deus ex machina. Men varmt och roligt om blivande föräldrar i en värld där alla är galna på sitt eget underhållande sätt. En guldstjärna också till Melanie Lynskeys oväntat gripande poledance.

Bright star - Jag är nu en sucker för återhållen kärlek och knappa beröringar i välskräddade 1800-talskostymer, men det finns en gräns även för mig. När en hel film ägnas enbart åt de två unga människornas egocentriska kärleksbekymmer får man snart lust att ge dem ett par uppfriskande lavetter, oaktat den kranka ynglingen inte bara är kär utan också poet av dignitet och mot slutet tragiskt nedbruten. Hade jag inte varit en sucker för återhållen kärlek och knappa beröringar i välskräddade 1800-talskostymer hade jag snutit den på ytterligare ett kvalster.

The Imaginarium of Doctor Parnassus - Det var mitt sällskap som sa det: Om man nu har tillgång till en apparat som låter människor stiga in i sina egna fantasier, varför inte ta möjligheten i akt att säga något intressant? Ja varför inte ställa karaktärerna inför verkliga moraliska dilemman? Varför över huvud taget göra en sådan barnslig och enerverande film? Slutsatsen är krass och obönhörlig. Vissa regissörer ska inte skriva sina manus själva.

Solisten - Efter Sherlock Holmes ville jag genast ha mer Robert Downy. Jag borde ha bitit mig i tummen i stället. Så fort den gudabenådade (ordvalet dubbelt ironiskt, filmen olidligt religiös) uteliggaren sätter stråken till cellon flyger duvor mot himlen och tårar trillar mot asfalten. Här finns inga förmildrande omständigheter alls. Att en eller annan skådis trots allt gör ett hyfsat jobb kan knappast läggas djävulen till last. Det här var så dålig att jag vill slåss.

I morgon blir det Avatar, på onsdag Fish Tank. Jag kämpar på.