Konstnären och flaskan (3)

"Tisdag på DN 27/8 1935

Eyvind [Johnson] kom uppstegande med [Aksel] Sandemose i lördags, fulla och präktiga båda två, och där satt de och groggade i DN:s sobra väntrum och att få ett skrivabelt ord ur vännen Aksel var inte det lättaste. Nån sorts intervju vart det i alla fall och så gjorde vi upp om att råkas på Freden igår kväll.

[---]

Men det var inte vara det, jag pillade ju i mig en och annan hutt men kände mig bara mer och mer främmande för alltihop. När en karl som Eyvind, som man vet kan skriva böcker och är en begåvad prisse, sitter i två timmar och bara då och då råmar jävla Barbrojävel vad jag är kär i dig och annat lika överbegåvat så kan jag inte se någon nämnvärd mening i att man är tillsammans. Inte ett klokt ord sa han och undra på det så full som han var.

Du jublade över Sandemose i telefon, men jag vill inte påstå att jag har träffat honom, jag har träffat en full dåre som visserligen var gräsligt rolig och stal bordssilver och satte sig vid andras bord och skulle gifta sig med uppasserskan och brände mig på kinden med en cigarr så det blir men för livet och det ena med det andra. Man ska tydligen vara plakat borta själv för att få ut någonting av det och det vill jag definitivt inte, jag har supit nog i detta livet, dessutom skriver jag inte böcker.

Vilhem Moberg var med också och var lika tjatig, och Aase [Eyvind Johnsons hustru] satt för sig själv och drack och var tydligen ganska djupt nere och påstod att jag tittade kallt på henne och sa var femte minut att hon inte var full vilket hon alltså var. Ivar Lo-Johansson öppnade inte sin mun på hela kvällen, det gör han visst aldrig. Sandemose försvann förresten från Freden för att jaga fruntimmer, skulle vara nöjsamt att veta vad han kunde prestera med den fyllan.

Naturligtvis är det dumt att bry sig om sånt men jag blev ledsen åt den där kvällen. Jag kan tydligen inte vara med längre för jag tycker inte om när mänskor tappar alla mänskliga särdrag och blir bara sexualitet och tragik och kollektiv skränig välvilja. Och i någon annan form träffar man dom ju aldrig, man ska alltid gå ut och då blir det så där. När Eyvind är full så är det ju inte Eyvind. Eller också är det fel på mig att jag inte kan släppa av och bli likadan som jag sannerligen kunde förr. Jag har blivit Allvarlig, det är vad jag har och det bekymrar mig."

Brev till Cilla citerat ur boken Bang om Bang.